Direktlänk till inlägg 3 november 2009
David är rädd för mörkret. På ett sjukligt vis. Hela livet har han fruktat nattens mörker och det som kan tänkas dölja sig däri. Men nu har han bestämt sig för att ta itu med sina demoner på ett riktigt handgripligt sätt. Han ska bo ensam med sin katt i en stuga uppe i de norrländska skogarna tills han blivit av med rädslan. Inga grannar eller ens telefontäckning, bara han och tystnaden. Men något smyger runt stugan om nätterna, dunsar och knackanden som inte går att ignorera fyller dunklet i stugan. Något finns därutanför. Och det vill tydligen in.
Det är riktigt kul att se hur skräckgenren har kommit igång mer och mer i Sverige sedan geniet (jo!) John Ajvide Lindqvist började skriva sina fantastiska böcker. "Mörkrädd" är dock en skräckroman där det är svårt för läsaren att avgöra om det finns ett monster eller ej. Är det en galning med yxa som smyger omkring utanför stugan i skogen, eller rentav ett spöke? Eller är allt bara den svårt panikslagne Davids fantasier? Just skildringen av David och hans fobi känns riktigt välskriven, han känns som en människa man skulle kunna stöta ihop med i verkligheten. Mot slutet kan man dock bli lite irriterad på hans ständiga skräck, boken upprepar sig en del tyvärr. Men spännande är det, och väldigt effektfullt att läsa precis innan man släcker lampan och natten kastar sig över en. För alla människor är ju lite mörkrädda innerst inne, och därmed är David en figur man ändå kan relatera till. Språket är ovanligt, nästan som bloggaktigt vardagsspråk med en hel del grammatiska tvivelaktigheter, men det gör ingenting. Och detta kommer från en sann språkpolis. "Mörkrädd" är kanske inte en bok man läser om, men den är definitivt värd en titt.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
|||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 |
13 | 14 | 15 |
|||
16 | 17 |
18 | 19 | 20 | 21 |
22 |
|||
23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 | 29 | |||
30 |
|||||||||
|