Alla inlägg under juli 2012

Av Elli - 12 juli 2012 18:57

Jag anser mig inte vara en kultursnobb. Jag har en iPod full med musik som många inte skulle tycka är det minsta cool, jag älskar tecknat och har vid flera tillfällen begått ett av de största brotten mot god litteratursmak (läst Harlequin-romaner). Men jag har vissa krav som behöver uppfyllas för att jag ska tycka att något är bra, och jag har mycket svårt att bortse från dem.


När sommarlovet kom igång lånade jag en hög med böcker från bibblan, vilket jag gör varje år, och bland dem fanns en del av det jag har börjat kalla paranormal tonårsromantik. Alltså de där böckerna med mörka, goth-aktiga omslag där modellvackra tjejer ser sorgsna eller ångestfyllda ut utan någon synlig anledning, och där killen de oundvikligen förälskar sig i är lika modellsnygg, men inte mänsklig. Jag tänkte tala om tre av dessa böcker idag, so here we go.


 

Shiver av Maggie Stiefvater

 

Som liten flicka råkade Grace ut för en vargattack där ett flertal vargar drog iväg med henne in i skogen, bet henne och rufsade om henne i allmänhet. En av dessa vargar såg henne djupt i ögonen, och under hela sitt liv har hon aldrig kunnat glömma den vargen. Hon spanar alltid efter honom, men av någon anledning ser hon bara till honom under vintern. En dag blir en kille från Graces skola dödad av vargar och i samband med detta träffar hon Sam, en supersnygg kille med samma gyllene ögon som hennes älskade varg. Det visar sig att Sam är en varulv, och detta kan vara hans sista omgång någonsin som människa innan han förvandlas till varg för alltid. Hur ska deras romans kunna fungera? Och hur säkert är det egentligen för Grace att blanda sig med Sam när resten av varulvsflocken får reda på det?


Jag förstår att man kan vilja skriva och läsa böcker där huvudpersonen är "en helt vanlig människa" utan superkrafter eller något annat flashigt, men ingen vill läsa en bok där sagda huvudperson inte bara är en vanlig tjej utan dessutom totalt befriad från allt vad perosnlighet och karaktärsdrag heter. Grace är en fruktansvärt tråkig karaktär som inte engagerade mig alls. Hon har ett enda karaktärsdrag: hon är galet besatt av vargar.  Faktum är att hennes besatthet av vad hon från början tror är en vanlig varg är riktigt creepy. Det är det enda hon tänker på, och som läsare får nan känslan av att hon har på allvar förälskat sig i djuret. Grace känns inte som en helt mentalt stabil figur, och det hjälper inte att vi redan från början vet att Sam inte är en vanlig varg, det är ändå lite äckligt. När han blir en människa och deras romans formas blir det inte bättre. De två är beroende av varandra på gränsen till sjuklighet, och det är varken sexigt, romantiskt eller ens spännande. Boken består till nittio procent av obehagsladdat babbel mellan de unga tu, och dialogen är för övrigt väldigt dåligt skriven. Jag har läst en del recensioner som hyllade boken för dess "poetiska språk", men jag lade ärligt talat aldrig märke till något sådant, förutom de dikt- och sångrader som tryckts in här och där och som mest kan beskrivas som tramsiga. Meningen är nog att de ska ge boken ett sorts poetiskt djup, men det lyckas inte. Boken har även en del plot holes som aldrig klaras upp, t.ex varför varulvarna helt plötsligt vid någon random ålder inte kan förvandlas till människor igen och var tusan Graces föräldrar är någonstans. De är med en liten stund i början, men sen finns de överhuvudtaget inte, så till den grad att Grace kan ha Sam boende hemma hos sig utan att päronen märker någonting. Jag ska tillägga att jag inte läste ut den här boken, men när det har gått tvåhundra sidor utan att något intreessant inträffar känner jag att författaren har misslyckats.



 

My Name Is Memory av Ann Brashares

 

Daniel är en vanlig kille som alla andra, med en stor skillnad: han har sitt Minne kvar. Detta betyder att han kan komma ihåg, i detalj, alla sina tidigare liv. Samtliga dessa liv har en sak gemensamt: en flicka som är Daniels själsfrände och stora kärlek. De har älskat varandra i flera århundraden, men deras kärlek har alltid stoppats på något sätt. Nu har han hittat henne igen, och numera heter hon Lucy. Men hur ska han få henne att förstå den koppling de delar, och hur ska de en gång för alla kunna vara tillsammans när de hittills alltid har misslyckats?


Totalt ogrundad kärlek är inte en bra ingrediens i böcker. Jag kan acceptera kärlek vid första ögonkastet, men Lucys kärlek till Daniel är bara... konstig. I början av boken får vi veta att hon tänker på honom ständigt, hon ligger sömnlös om nätterna på grund av honom och hon nästan svimmar när hon får känna en pust av hans deo. Men hon har aldrig pratat med honom, hon vet inte ett dugg om honom och han har aldrig visat minsta intresse för henne. Förrän den där kvällen då han nästan kastar sig över henne, kallar henne för Sofia och förklarar att de är ödesbestämda för varandra, vilket resulterar i att hon flyr därifrån. Ridå. Romantiken flödar, eller hur? Här är en till bok med platta, ointressanta karaktärer, stolpig dialog och en dåligt uppbyggd kärlekshistoria som inte kunde hålla kvar mitt intresse i mer än ett par kapitel. Det är möjligt att boken blir bättre om man kämpar vidare med den, men jag anser att om en bok inte blir bra förrän efter hundra sidor är den inte värd besväret.


Sen kom då den tredje boken...


 

Evermore av Alyson Noël

 

Evers liv har varit förstört sedan den dag hela hennes familj dog i en bilkrasch och lämnade henne ensam kvar i livet med skuldkänslor och nyförvärvad synskhet. Ever kan höra vad folk tänker, se deras auror och få reda på alla deras mörkaste hemligheter bara genom att röra vid dem. Tyvärr kan hon inte kontrollera något av det. För att skydda sig från all denna oönskade input gömmer hon sig i stora huvtröjor och tar sällan iPod-lurarna ur öronen. Men när den underbart snygge Damen dyker upp på skolan förändras allt. Inte nog med att Ever tycker att hon känner igen honom, hon kan inte se hans aura eller läsa hans tankar. Damen blir som en välbehövlig pausknapp mitt i hennes kaos och känslorna emellan dem djupnar snart. Men samtidigt känns något fel, för Damen är helt enkelt för perfekt. Och medan mystiken tätnar runt vem han egentligen är har Ever händerna fulla med andra saker också, som hennes bästa väns plötsliga, konstiga beteende och det faktum att Evers döda lillasysters spöke kommer och hälsar på henne i tid och tid.


Jag greppade den här boken och tänkte "Okej, tredje gången gillt" och det måste jag säga, jag blev inte besviken. Det är så här man gör det! Här har vi en bra, flerdimensionell huvudperson med en stabil, tragisk back story och en väluppbyggd personlighet. Det finns konkreta skäl till att hon gör som hon gör och känner det hon känner, jag kan relatera till Ever och känna med henne. Dialogen är bra skriven och läsaren får hela tiden ny info om karaktärerna som håller intresset uppe. Damen skiljer sig från hur killarna brukar vara i de här böckerna: han är kul, social, romantisk och charmerande samtidigt som han är mystisk. Han surar inte omotiverat mot Ever och håller henne inte på konstigt avstånd utan anledning. Dock är han inte perfekt, och det ska han inte vara. Han har många sidor och jag hade ärligt talat svårt att släppa den här boken just för att jag ville veta mer om honom. Boken är för övrigt allmänt välskriven och håller ett högt tempo, karaktärerna är bra och verklighetstrogna och en av dem gav mig t.o.m en liten tår i ögat när slutet närmade sig. Det är en bok som både innehåller rosaskimrande romantiska fantasier och bloddrypande mörker. Det enda jag kan ta upp som negativt är huvudskurken, som förvisso har varit med från tidigt i boken men vars karaktär aldrig utforkas ordentligt utan bara är Disney-ond, helt enkelt. Det kanske byggs mer kring den karaktären i de senare böckerna, vad vet jag. Det jag vet är att det här är en förbannat bra bok, och jag kommer absolut fortsätta läsa restern av serien (den innehåller sex volymer).

ANNONS
Av Elli - 6 juli 2012 15:07

 

En mystisk man vid namn Jack bryter sig in i ett hus en mörk natt och mördar en hel familj. Den ende som klarar sig är familjens bebis som, genom en serie händelser, hamnar på den lokala kyrkogården där spökena får ta hand om och uppfostra honom. De ger pojken namnet Bod (smeknamn för Nobody) och lär honom allt om hur döden och de dödas värld fungerar, men tyvärr kan de inte lära honom särskilt mycket om de levandes värld. Bod får nämligen inte lämna kyrkogården, för någonstans därute lurar fortfarande Jack. Och han har inte glömt bort bebisen som lyckades komma undan den där gången.


Jag hade tidigare läst Neil Gaimans kortare noveller i en samilng jag har, och så hade jag såklart sett "Coraline", men den här boken var så mycket mer. Jag förälskade mig i hans språk med en gång. Han lyckas skriva så vackert och underhållande på samma gång. Språket är även så härligt engelskt att jag bara vill fixa en kopp te och lite crumpets (vad nu det är för något) och sätta i mig medan jag läser. Han har ett sätt att skriva som gör allt så tydligt för läsarens inre öga. Hela tiden tänkte jag att den här boken skulle kunna bli en grym film. För en bok som är så centrerad runt döden och mord är detta en väldigt kul bok, skriven med en härlig blandning av barnlogik och vuxnas sätt att se på världen. Den är, precis som en annan kritiker sade, som ett stycke mörk Halloween-choklad som man ska njuta av och låta smälta långsamt i munnen. Men samtidigt som "The Graveyard Book" är skoj, mysig och barnvänlig som en spökhistoria runt en lägereld har den ett slut som kommer som något av en överraskning. Jag hade faktiskt tårar i ögonen när det visade sig vart det skulle barka, och plötsligt fick boken en helt annan dimension: den blev plötsligt en väldigt fin hyllnig till livet med allt vad det har att erbjuda. Den här recensionen är lite all over the place, men det jag försöker få fram är LÄS DEN! Har ni möjlighet skulle jag vilja tipsa er om att läsa den tillsammans med ett barn, hade säkert varit roligt att diskutera den med en unge. Hehe, jag kanske rentav kan använda den i skolan med eleverna.

ANNONS

Presentation

Gästbok

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Bokmasken med Blogkeen
Följ Bokmasken med Bloglovin'

Google


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se