Bloggaren Gröna Anna skrev ett grymt bra inlägg om viktidealet för ett tag sedan och lade upp en hel del intressanta bilder. De första är från H&M's katalog år 2004, de senare bilderna är från i år. Man tror fan knappt att det är sant. Vi vänjs in så hårt i smalhetsen att vi inte ens märker hur fort idealet blir smalare och smalar, och tillika sjukare och sjukare. Jajajaja, jag VET att det finns massor med naturligt supersmala brudar därute som inte lider av ätstörningar eller liknande, men de är inte många och knappast en norm. 

Egentligen skulle man skicka de här bilderna till H&M, om så bara för att få höra deras kommentar.

Det är när sådant här dyker upp i pressen som man skruvar lite på sig och tycker det är jobbigt att vara skåning.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6101818.ab

För den som inte känner till Vellinge kan jag berätta att det är en tråkig liten stad i Skåne. En vän till mig växte upp där och berättade att det är den sorts stad där grannens nya, snygga bil tvingar en att själv köpa en ännu snyggare bil. Invånarna vill gärna att staden ska vara någon sorts gated community i bästa folkhemsstil: tänk er en liten sagoby à la Disney med rosenkindade arierbarn och hemmafruar i vippiga kjolar, riktig 50-talsromantik.

Man kan tycka vad man vill om invandringen i Sverige, men något som måste diskuteras är föreställningarna de stackars hotade vellingeborna har om ensamkommande flyktingbarn. Någon gråterska ylade om "våra egna barns trygghet" och det kanske är det det hela handlar om. De ensamkommande flyktingbarnen är som glupska vargar som kommer att ödelägga det idylliska Vellinge med sina... öh... sina.... jag vet inte, fråga en rasist, men något kommer de iallafall att ha som kommer att utgöra ett stort hot mot Svenskheten (och ja, det är ett ord med en alldeles egen ägande versal). Vellinge är för övrigt en rik kommun så detta har inget med pengar att göra.

Egentligen är väl vellingeborna och deras gelikar inte rena rasister. De har ingen ideologisk övertygelse i sina tankar, de är bara så bekväma i sina fördomar att de inte orkar/vill rucka på dem. Det är nästan synd om dem, tänk att leva sina liv så instängd och rädd för omvärlden. Vi kan väl släppa ut dem i en krigshärd av typen Kabul så de får lite vidgade vyer.