Alla inlägg under december 2009

Av Elli - 30 december 2009 21:06

 


Den unge och otroligt vackre Dorian Gray kommer till London i mitten av 1800-talet för att bosätta sig i sin numera döde fars tjusiga hem. Han blir vän med konstnären Basil och den totalt skrupellöse herren Henry. Denne lär Dorian allt om hur livet verkligen bör levas: helt utan respekt för konventioner eller andras känslor och åsikter. I samma veva målar Basil ett fantastiskt porträtt av Dorian, men det är något konstigt med det. Dorian förändras mer och mer till det sämre, och något verkar hända med det mystiska porträttet också...


"Dorians Grays porträtt" är en supercool roman som skrevs av en supercool kille: Oscar Wilde. Han visste allt om hur man bröt mot konvenansen och gjorde folk förbannade, och det har diskuterats huruvida Dorian Gray är ett sorts litterärt självporträtt av författaren. Historien ställer en del intressanta filosofiska frågor: är Dorians handlingar dåliga och onda i sig själva, eller är de onda för att samhällets regler anser det? Filmen var, kort uttryckt, väldigt bra. Ben Barnes är en finfin Dorian Gray och inte så lite trevlig att titta på. Han är snygg, men inte någon Hollywood-hunk utan ser snarare ut som en ängel från en gammal målning. Men filmens stora stjärna är Colin Firth som den genomruttne Henry. Vilken scennärvaro, vilken förmåga att leverera repliker. Allt han säger kan vara coola citat, eller vad tycks om "Conscience is just a more polite word for cowardice." Regin är snygg och häftigt drömlik under vissa scener. Dock kör regissören med lite väl snabba tidsryck då och då, men det är alltid lika spännande och coolt.

Av Elli - 20 december 2009 22:50

Oj, det var ett tag sedan man bloggade sist, men så går det när man har fyra tentor inklämda på tre veckor.


Jag tillhör de som anser att den första raden i en bok är väldigt viktig. Givetvis inte det viktigaste, men den har onekligen en betydande roll, särskilt om den är bra och lyckas fånga läsarens intresse. Okej, ingen slutar väl läsa efter första raden, men den har ändå förmågan att göra en skillnad om den är bra skriven. Här kommer några riktigt sköna förstarader. Vissa är min egen översättning, de är märkta med en asterisk (ni vet, en sån här *).


"När jag var tolv år gammal talade Gud med min far för första gången."

- från Kärlekens alfabet av Niall Williams


* "Det är en allmänt erkänd sanning att en ogift man i besittning av en stor förmögenhet, måste vara i behov aven hustru."

- från Stolthet och fördom av Jane Austen


"Fan i helvetes jävelkuken!"

- från Phonephucker av Tanja Suhinina


"Tyler fixar ett kyparjobb åt mig, sen kör Tyler in en pistol i munnen på mig och säger att döden är första steget mot evigt liv."

- från Fight club av Chuck Palahniuk


"Mr och mrs Dursley i nummer fyra på Privet Drive var med rätta stolta över att kunna säga att de var helt normala."

- från Harry Potter och De Vises sten av J.K Rowling


"Någon måste ha förtalat Josef K., ty utan att ha gjort något ont häktades han en morgon."

- från Processen av Franz Kafka


* "På våren i hennes tjugoandra år blev Sumire förälskad för första gången i sitt liv."

- från Sputnik älskling av Haruki Murakami


"Lolita, mitt livs ljus, mina länders eld."

- från Lolita av Vladimir Nabokov


* "Jag är en osynlig man"

-från Den osynlige mannen av Ralph Ellison


"Det var ett nöje att bränna."

- från Fahrenheit 451 av Ray Bradbury


* "Vaughan dog igår i sin sista bilkrasch."

- från Crash av J.G Ballard


* "Jag skriver detta sittande i köksvasken."

- från I capture the castle av Dodie Smith


* "Torkan hade varat i tio miljoner år nu, och de fruktansvärda ödlornas styre var över för länge sedan."

- från 2001: a space odyssey av Arthur C. Clarke

Av Elli - 4 december 2009 09:49


England, 1850: en man mördas i en mörk gränd som en del i en större plan. Mördaren heter Edward Glyver, och den han egentligen är ute efter är sin ärkefiende Phoebus Daunt, mannen som stal och förstörde Edwards liv. Det är en mörk historia om galen kärlek, svek, hämnd och hat som reser mellan Londons smutsigaste kvarter och den högsta överklassens vackra slott.


Det här är en tung bok, inget snack om saken. Den är extremt ambitiös och man får känslan av att författaren vill imponera inte bara med en bra historia utan även med sina förmågor till utfyllnad. Det finns så otroligt många sidospår, mysterier, hemligheter och andra småsaker att man blir matt, lägg därtill en otrolig mängd onödiga fotnoter, en bibliografi över en fiktiv poet etc. och man känner sig rätt golvad som läsare. Själva strukturen riskerar att ta över och det hela andas en air av snobbighet/pretention som märks tydligast i det väldigt högtravande språket (tänk David Copperfield av Dickens) och kapiteltitlarna som alla är latinska sentenser. Det här, kort sagt, är inte en helt enkel bok att läsa. Men är den bra då? Absolut. Den är väldigt spännande och lyckas suga tag i en rejält. Man bryr sig verkligen om huvudkaraktären och känner med honom i hans längtan efter hämnd och vedergällning. Tyvärr lider boken av ganska sunkiga och klyschiga kvinnoporträtt. Jag kan väl acceptera den överjordiskt vackra och perfekta adelsfröken, men när det även finns en överjordiskt vacker, perfekt och in i döden lojal hora blir det lite väl mycket. Samtliga kvinnor är på något sätt negativa, medan männen är mer nyanserade och mycket mer intressanta. I alla fall de som får en karaktärsutveckling, vilket inte alltid är fallet. Dock skall det upprepas att författaren har gjort ett gigantiskt och imponerande jobb och resultatet är en bra bok med ett fantastiskt porträtt av det viktorianska England. Synd bara att boken mest liknar en ståtlig julgran totalt nerhängd med onödiga och superglittriga prydnader.

Presentation

Gästbok

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Google


Skapa flashcards