Alla inlägg under maj 2010

Av Elli - 30 maj 2010 17:31

Det beräknas att ca. 60% av svenska ungdomar inte vet hur HIV smittar. Det är inte bra. För övrigt smittas ca. 500 personer i Sverige med HIV varje år, och andra könssjukdomar ökar. Det är för jävligt.


Så ett gäng svenska kändisar slog sig ihop med en regissör och spelade in den här filmen där de hånglar och har sex med varandra för glatta livet, tyvärr till tonerna av en låt jag egentligen inte står ut med. Filmen gjordes för att illustrera hur man inte bara har sex med en människa åt gången, utan att man egentligen har sex med alla andra den människan har varit med tidigare - såvida man inte skyddar sig.


Sexologen i mig hurrade, tycker det är ett skitbra initiativ. Givetvis spred sig filmen till allas vår favoritsajt YouTube, och där var det någon som var mindre glad. Den förbjöds ögonaböj eftersom den ansågs snuskig och alldeles för sexuell. Själv tycker jag att videons sexscener är rätt tama, men så är jag inte amerikan heller. Länge leve sexualkunskapens spridning!

ANNONS
Av Elli - 28 maj 2010 19:15

I USA finns de fem tjejer som är mellan 7-9 år. De älskar att dansa och har hållit på med det ett bra tag. Nu fick de en tid i rampljuset: de fick framträda i tävlingen World of Dance. De skulle dansa till Beyoncé's "All the single ladies". Det såg ut så här.



Jag och många andra tjejer var nyfikna på vuxenlivet i den åldern. Vi sminkade oss fruktansvärt, vi stoppade upp tröjorna och låtsades vi hade bröst och vi snubblade ibland runt i högklackat med böjda knän. Riktigt så här långt som i videon gick vi väl aldrig, men tanken hade inte varit totalt främmande. Vi såg inte på det som sexualisering, vi tyckte bara det var kul och lite spännande, som att snatta godis.


Att de här flickorna älskar dans fattar man, och de är jätteduktiga, men det känns liiiiite weird när Beyoncé själv har på sig mer kläder i videon till den här låten än vad flickorna hade på scen. Hur tänkte föräldrarna här egentligen? Det är ju inte bara kläderna, själva dansen i sig liknar striptease (och en variant av den syns i barnfilmen "Alvin och gänget 2").


Undrar hur många pedofiler det är som har runkat loss till den här videon än.

ANNONS
Av Elli - 28 maj 2010 18:37

 


Olivia Joules är en smart reporter som tyvärr ställer till det för sig ibland på grund av sin något överaktiva fantasi. Hennes chef har tröttnat och skickar iväg henne till L.A för att bevaka en tråkig C-kändisfest. Olivia är rejält ointresserad, men åker dit iallafall och stöter där på filmregissören och playboyen Pierre Feramo. Alla svärmar kring honom, men Olivia misstänker att något är skumt med den stilige casanovan. Övertygad om att hon är något väldigt stort på spåren börjar hon skugga honom, och det blir en resa som tar henne till flera oliika länder. Har Olivias fantasi sprungit iväg med henne nu igen, eller ligger det verkligen något i alla lonstiga saker som börjar hända omkring henne?


Som jag redan har sagt så gillade jag Bridget Jones-böckerna, också de av Helen Fielding. Jag tyckte om dem eftersom de var roliga och man kände igen sig väldigt väl i Bridgets klantande. Olivia Joules fria fantasier är kanske inte så rolig, men däremot har den något som är sällsynt i chicklit-genren: den är jäkligt spännande. Detta är vad min sambo brukar kalla "kioskvältarperfektion": det är en helgalen, orealistisk historia där kapitlen avslutas med cliffhangers och man kan inte lägga ifrån sig boken utan måste bara få veta vad som händer sedan. Boken börjar tveksamt och ens första intryck av vår hjältinna är att hon är en idiot, men snart blir man varse hur smart och tuff hon faktiskt är. Hon har guts och är inte rädd för något, ändå behandlas hon som en virrig knäppgök av alla män omkring sig. Detta förbryllade mig: vi har här en stark kvinnlig huvudperson som inte tar skit och ändå är boken så kvinnoförnedrande gentemot henne. Hon behandlas som ett litet barn av alla män hon kommer i kontakt med. En annan mindre snygg sak med boken är den halvgömda rasism man kan skönja mellan raderna: alla som inte är britter beskrivs här så klyschigt och stereotypt att man suckar till då och då. Om man är villig att bortse från dessa fel så har man iallafall en spännande historia i Modesty Blaze-stil med snygga och farliga män, exotiska platser med palmer och vita stränder och en story där de helt orealistiska äventyren avlöser varandra. Ge den en chans, säger jag. Om inget annat så går den fort att läsa.

Av Elli - 26 maj 2010 15:40

Folk är rätt dumma.


Iallafall om man ska tro nyhetsreportagen. Obama stod tydligen och talade från Vita Husets rosenträdgård om ekonomin och hur den fortfarande ligger rätt risigt till, samt hur den kanske ska räddas. Där står han alltså, en av världens absolut mäktigaste män. Han talar om något som har påverkat hela världen och förmodligen kommer att fortsätta göra det, och vad diskuterar folk efteråt? Ett litet gnagardjur som sprang runt framme vid talarstolen.


Skulle aldrig vilja vara president, eller kunglig för den delen. Folk vill inte diskutera politik, de vill ha en show. Kolla bara på Sverige där årets viktigaste politiska händelse helt glöms bort eftersom Victoria och Daniel ska gifta sig inför all världens kameror. Är det kul för dem? Avskaffa monarkin och befria prinsessorna.

Av Elli - 25 maj 2010 17:05

 


Koren är femton år och spricker av nyfikenhet på hur det är att vara full. Hon super sig rejält packad och det gör ingenting för att dämpa hennes fascination. Med tiden utvecklar hon en alltmer erfaren smak för alkohol och fyllefesterna blir fler och fler, hela tiden i sällskap med andra ungdomar med samma tankar om spriten som Koren själv. High school passerar i ett fyllerus och när hon hamnar på college har allt helt spårat ur. Det står klart att hon har kraschlandat rejält i ett spritberoende för att fungera normalt och att hon behöver hjälp, men samtidigt påhejas hennes drickande från alla håll och kanter. Hur slutar man egentligen med något som anses så fullt normalt, men som är så farligt?


Jag hade hållit i den här boken förut och tänkt att "den ska jag läsa någon gång", men sen glömde jag bort den. När den dök upp i mitt minne igen visste jag varken vem som skrev den eller vad den hette, så jag fick googla mig fram genom olika omslagsbilder. Jag är glad att jag kämpade så för att hitta den, för den här boken är grymt bra. Jag vet inte om jag läst en så utlämnande beskrivning av alkoholberoende, som skiljer sig från drogberoende i det att alkoholism är mer tabubelagt, mer skamligt. Iallafall i Korens värld. Boken kan tyckas en aning slö emellanåt och den är inget man blåser igenom på en dag då den är ganska tung, men håll fast vid den för den är värd det. Koren har ett fantastiskt språk och sätter fingret så sjukt bra på spiken när det gäller samhällssynen på alkohol. Man kanske kan säga att Koren och alkoholen delar rollen som huvudperson i denna biografiska roman, för det handlar inte bara om en stackars tjej som trillar ner i tonårsalkoholist-träsket, utan också om hur vi som samhälle accepterar sprit som något fullständigt självklart när det egentligen är en rejält allvarlig drog. Jag bor i Lund och har fått se en hel del fruktansvärda fyllepartyn bland studenter, och jag har flera historier på lager om folk som det gick rejält illa för i studentfestandet. Boken saknar inte heller den beskrivningar av folk som skadar sig allvarligt på fyllan, både mentalt och fysiskt, och som läsare sitter man och tänker "vad fan, varför GÖR folk såhär?" Koren Zailckas (uttalas Selkis) har skrivit en skitbra bok som jag tycker att alla borde läsa, om inget annat så för att ta sig en funderare på hur vi tänker om alkohol.

Av Elli - 24 maj 2010 21:03

Idag läste jag i Metro att det är hundra år sedan den sista avrättningen i svensk historia. Det inträffade den 14 maj 1910 och brottslingen hade gjort sig skyldig till ett antal rätt hemska rånmord. Nu tänker vi tillbaka på det där och känner hur osvenskt och primitivt det här med dödsstraff faktiskt är. Samtidigt tycker tydligen var fjärde svensk att dödsstraff borde finnas, åtminstone för de absolut grövsta brottslingarna. Exakt vad "de grövsta brottslingarna" är för några framgår inte. Inte heller vilken metod man skulle använda. Hängning? Gaskammare? Kom gärna med förslag, ni som är för, vi andra ryser lite lätt av rädsla så länge.

Av Elli - 23 maj 2010 20:12

 


Vad finns det att säga om Ron Jeremy? Han är världens största porrstjärna trots att han liknar Super Mario och han... ehm... skriver tydligen böcker också. Detta är hans egenförfattade biografi om hur allting började, hur han blev den superkändis han är idag, men också lite intressanta detaljer om hur porrbranschen fungerar bakom kameran.


Det blir ingen lång recension idag för jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga. Boken börjar helt okej, Ron Jeremy är rätt rolig och berättar kul anekdoter från sin ungdom och sina första trevande steg i porrens glittrande värld, och ibland dyker det upp lite kul faktarutor om diverse saker som hör den världen till. Men tyvärr försvinner snart det roliga och man sitter mest och suckar tyst genom texten. Att karln dyrkar sig själv råder det ingen tvekan om, och snart handlar boken mer om hans hysteriska name-droppande av olika kändisar än om något annat. Det är ingen hejd på Jeremy när han ska skryta om alla vilda kändisfester han får gå på och alla celebriteter han är "kompis med". Jag grabbade tag i den här boken med ganska stor förväntan, tyckte det skulle vara roligt att läsa något om porrbranschen från en som har lyckats i den istället för den klassiska snyfthistorien av en stackars utnyttjad/lurad tjej. Men den här boken är tyvärr rätt tråkig. Har hört att han håller på med en ny bok nu också, en sorts fortsättning på den här. Hoppas den blir mer intressant.

Av Elli - 21 maj 2010 21:32

Eftersom jag bor mitt i Lund behöver jag inte biljetter till Lundakarnevalen, jag hör artisterna hur bra som helst från min uteplats. Tidigare idag var det Hästpojken som stod på scen, och jag fattade inte ett dugg av vad han sjöng om för han gjorde det så sjukt falskt.


Men nu ikväll är det då han som skitmånga har kommit för att se, Rufus Wainwright. Och han är så himla tråkig. I en dryg timme har han hållit igång nu, och det låter mest som ett monotont ylande från Lundagård. Tänk er ett sektmöte där alla sitter i en ring medan någon slår en takt som man ska skriksjunga till. Till sambons enorma förtret har Rufus också bara en bra låt, och den har han snott från Leonard Cohen. Den gamle gubben borde börja förbjuda att folk gör covers på den, klarar fan inte av en till.


"EEEEUUUUÄÄÄÄÄÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!!!" lät det precis från Rufus.


Kanske kommer fler rapporter från Lundakarnevalens utsida, stick around.

Presentation

Gästbok

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17 18 19
20
21
22
23
24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Bokmasken med Blogkeen
Följ Bokmasken med Bloglovin'

Google


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se