Alla inlägg under mars 2010

Av Elli - 29 mars 2010 22:16

 


Regan, 17 år, älskar sin storebror Liam över allt annat. De har alltid hållit ihop, och det är därför Regan nu har blivit den enda som känner till Liams stora hemlighet: att han egentligen är en flicka vid namn Luna. Luna längtar efter att få komma ut i världen som den hon är, men med två allmänt kassa föräldrar och en omgivning full av intoleranta, fördomsfulla människor ser läget mörkt ut. Och hur ska det gå för stackars Regan, som tyngs ner av att hela tiden behöva hjälpa och skydda sin bror med lögner? Den nye killen i skolan som visar intresse för henne, vad skulle han säga om han visste att Regans bror är "en sån där"? Men kanske viktigast av allt: hur ska det gå för Liam om inte hans sanna jag får lov att komma ut?


Det här var en ovanlig, men behövlig, bok. Jag hade sett fram emot att läsa den och blev inte besviken. Det är en vacker och fängslande historia om den starka kärlek som bara kan finnas mellan syskon, eller (som i detta fall) systrar. Karaktärerna är alla fascinerande figurer och ingen känns onödig eller endimensionell, man har till och med en viss sympati för Regans och Liams/Lunas mansgrisige och olycklige far. Regan själv är en bra huvudperson, men ack vilken mes hon är större delen av tiden. Hon lider av grymt dåligt självförtroende och usel självkänsla, vilket i och för sig är ganska vanligt i tonåren, men för fanken, visa lite ryggrad, tjejen! Hon gör inte mycket annat än gnäller över hur mycket hon lider och är misslyckad större delen av boken. Då är det bra att hennes syster finns där och lyfter stämningen med sin glamälskande personlighet och höga klackar. Luna är en skön karaktär och mycket trovärdig, en transexuell utan klichéer som älskar glittriga örhängen lika mycket som att mecka med datorer. Skulle hemskt gärna vilja använda den här boken som en del av undervisningen när jag väl är färdig lärare. Informativt och bra om transexualitet utan att man blir skriven på näsan med floskler, I love it.

ANNONS
Av Elli - 26 mars 2010 11:45

 


Tessa är en sjuttonårig tjej som fått veta att cancern i hennes kropp kommer att bli hennes död - snart. Hennes snälle far gör allt för att ta hand om henne på bästa sätt och söker febrilt på Internet efter skumma alternativmetoder för att få henne frisk, men Tessa tänker inte ligga snällt i sängen och vänta på sitt sista andetag. Istället sätter hon ihop en lista med tio saker hon vill göra innan hon dör, bl.a sex, droger, bryta mot lagen, köra bil m.m Med sig i projektet får hon sin bästa vän Zoey. Men snart upptäcker Tessa att vad man vill ha inte alltid är vad man behöver.


Den här boken berörde mig väldigt mycket när jag hade läst den (jag sträckläste förövrigt sista halvan). Det är så skönt att läsa en ungdomsbok som inte är rädd för att ta tag i svåra ämnen som sex, döden, droger etc. men som inte gör det på ett predikande "så får man inte göra"-sätt. Det är även härligt att se hur karaktärerna i boken är riktiga människor och inte figurdockor. Tessa är helt klart bäst, hon går inte ädelt med högburet huvud in i döden utan är lika rädd, förbannad och vilsen som vem som helst skulle vara i hennes situation. Men hon låter sin ilska och rädsla sporra henne att älska livet och kasta sig över det medan tid är. Jenny Downham har skrivit en jättebra bok och jag älskar hennes språk, hennes sätt att beskriva små vardagsdetaljer på ett sätt som gör dem så otroligt vackra och smått mirakelaktiga. Before I Die är en underbar hyllning till livet, läs den.

ANNONS
Av Elli - 25 mars 2010 21:46

 


Rebecca Bloomwood är en söt londontjej som bluffar sig igenom ett jobb som journalist på en finanstidning. Hon om någon är nämligen helt lost när det gäller pengar. Rebecca lider av ett svårt shoppingberoende som gäller det mesta, men helst spenderar hon sina icke-existerande pengar på dyra (och helt onödiga) kläder och skor. Problemen och breven från banken hopar sig för den stackars Rebecca allteftersom dagarna går. Kommer hon att kunna lösa sina ekonomiska bekymmer? Och hur ska det gå med den där killen Luke som verkar dyka upp överallt där hon befinner sig?

Det finns chicklit och det finns chicklit. Jag är väldigt kritisk mot den här sortens litteratur, inte för att jag anser den vara ofrånkomligt dålig utan för att de flesta böcker i genren är väldigt dåligt skrivna. Jag är liksom kräsen när det gäller dessa böcker, delvis för att jag tycker om dem. Djävulen bär Prada av Lauren Weisberger är ett bra exempel på en trist skriven bok. Dock erkänner jag gärna att jag gillade Helen Fieldings  böcker om Bridget Jones skarpt, och En shopaholics bekännelser är väldigt nära besläktad med dem. Rebecca är en svängig karaktär: ena stunden är hon en egocentrisk bimbo som man bara kan sucka åt, nästa är hon en väldigt charmig, kul tjej med hjärtat på rätta stället. Man växlar mellan att älska henne och att älska tanken på att strypa henne. Boken är skriven i en sorts dagboksaktig jag-form vilket är ett svårt sätt att skriva, men Kinsella lyckas väldigt bra. För att återgå till Bridget Jones så hade de böckerna hög igenkännighetsfaktor, vilket gjorde dem till moderna klassiker med charm, och den finns även här men i en lite annan form. Medan de flesta kunde relatera till Bridgets snedtramp och ångestattacker med hjälp av verkliga händelser är Rebecca en del av den där drömvärlden vi skulle vilja leva i. Jag kan relatera till hennes önskan att ha vackra saker och tycker själv att det är roligt att gå på stan, men jag skulle aldrig kunna shoppa som hon. Men ändå, En shopaholics bekännelser är en riktigt rolig bok som jag sträckläste, och jag ser fram emot att få läsa fortsättningen också. Den är litegrann som de där rosa, söta karamellerna som man äter i smyg för att slippa skämmas inför de mer sofistikerade som sitter och snobbar sig med belgisk lyxhcoklad.

Jag har ännu inte sett filmen, förresten.

Av Elli - 24 mars 2010 12:47

 


Lewis och Gilbert är två bästa vänner och supernördar som tillsammans ska ut på sitt livs äventyr: college. Glada i hågen och fulla av förväntningar kommer de till skolan, men inser snart att de är minst sagt inte välsedda där. Skolan styrs nämligen av fotbollsstjärnorna i föreningen AB och deras cheerleader-flickvänner, och de tänker göra allt för att förstöra för nördarna. Men Lewis och Gilbert är inga mesar; de samlar ihop ett gäng utstötta kufar, bildar sin egen förening och smider en plan på hur de en gång för alla ska ta hämnd på AB-killarna.


Det här är en sån där klassiker som jag av någon anledning aldrig har sett innan igårkväll. Man fattar varför den är en sån kultrulle; alla andra college-filmer bygger på den här grejens idéer och skämt. Det var också kul att se den eftersom den tillhör den skara av filmer som jag är helt övertygad om aldrig hade visats offentligt idag eftersom den innehåller sex, nakenhet, knark m.m (andra exempel är "Delta-gänget" och "Caddyshack"). Filmen har alla element man förväntar sig av en college-film: töntiga repliker, kassa skådisar, totalt orealistiska scenarion, men massor med skön humor. Alla kan känna igen sig i någon av nördarna och i deras kamp för hämnd, där finns liksom en nörd för alla att identifiera sig med. I mitt fall blir det nog Booger. Vad som däremot gör den här filmen ganska kuslig är det man hittar om man synar den i sömmarna och inser vilken kvinnosyn den har. Sexuella trakasserier och ren våldtäckt av cheerleader-brudarna är inget nördarna bangar för, och det märks att regissören själv tycker att det är askul. Det har inte gjorts med glimten i ögat eller med en ironisk touch, vi tittare ska liksom bara hänga med och tycka att det är ballt när SPOILER nördarna sprider nakenbilder av de bitchiga tjejerna som en del av sin plan. Okej, det var 1984, men det smakar ändå rätt illa för det. Synd, för i övrigt var filmen riktigt skön.

Av Elli - 20 mars 2010 19:02

 


Jag hoppas nästan att Aftonbladet har varit sin vana trogen och tagit detta ur sitt samanhang. För om de inte har gjort det är det antingen skrämmande eller hysteriskt roligt, lite beroende på vilket humör man är på.


Vad var då problemet, exakt? Var det att soldaterna var rädda för att förstöra naglarna i stridens hetta och därför "lät" serberna go bananas på stadens invånare? Eller var de för upptagna med att tvånsgmässigt spänna på varandra? Varför var deras homosexualitet en betydande faktor? Hade det att göra med att de även var S/M-are och gillade att bli fastlåsta av ett gäng våldsbenägna serber?


Jag vet inte, fråga en amerikansk militär.

Av Elli - 19 mars 2010 22:45

    


Hellboy är en röd, stor demon som råkade komma ut ur helvetet när nazisterna experimenterade med svart magi för Tredje rikets del. Dock blev han inte det massförstörelsevapen de hade hoppats på, utan han togs om hand av jänkarna som gjorde honom till ett vapen mot den övernaturliga ondska som hela tiden hotar världen, utan att vi människor vet om det. Hellboy har redan räddat världen en gång innan tillsammans med sin kompis Abe (en fiskmänniska) och sin flickvän Liz (pyrokinetiker). Nu måste han göra det igen när en ond alvprins vill starta krig mot hela mänskligheten. Samtidigt smyger Liz med hemligheter och Abe utvecklar känslor för alvprinsens tvillingsyster.


Detta är något så sällsynt som en uppföljare som är bättre än sin föregångare. Jag hade aldrig sett "Hellboy"-filmerna innan, men har alltid varit intresserad av karaktären eftersom jag tycker det är en cool historia. Dessutom är jag ett stort fan av Ron Perlman. Han lyckas perfekt med att göra Hellboy till en älskvärd idiot, en charmig typ med samma intelligens och savoire-faire som en ångvält. Att se honom tillsammans med Doug Jones är för övrigt en fröjd, de har en sjukt bra kemi emellan sig vilket framkommer kanske bäst i scenen där de stupfulla sjunger söta kärlekssånger tillsammans. Guillermo del Toros stil syns även den mycket bättre i den här filmen, hans magiska realism känns väldigt bekant från till exempel "Pans labyrint" med mycket snarlik design på monster och annat fräckt. Det här var en riktigt kul mix av komedi, kärlekshistoria och häftig action med bra oneliners, väl värt en titt.

Av Elli - 17 mars 2010 21:41

 


Nicholas Angel är Londons supersnut. Han är inte rädd för något, han tar alla skurkar och han kan lagboken utantill. Han får kort sagt alla andra snutar att se dumma ut. Det är också anlednngen till att han plötsligt får förflyttning från huvudstaden till den tråkiga lantishålan Sanford. Nicholas vantrivs först något enormt med sina nya, kufiska kollegor och stadens småbrottslighet, men han får iallafall snart en vän i den snutfilmstokige Danny. Men plötsligt är det något som verkar skumt i den söta idyllstaden. Mystiska dödsfall poppar upp här och där. Var de bara olyckor, eller går det en mördare lös i Sanford? Nicholas ger sig fan på att lösa fallet, men först måste han få dumskallarna han jobbar med att tro på honom.


Detta är ett verk signerat av samma grabbar som gjorde "Shaun of the Dead", vilket kan vara den bästa zombie-parodi som någonsin gjorts. De gjorde ett briljant jobb när de drev med den genren, och nu tar de sig an snutfilmen, med allt vad det innebär. Det är biljakter, pang-pang, skumma mord, läskiga typer som smyger omkring, one-liners och "You're off this case!" - allt förpassat till den brittiska landsbygden i all dess gullighet. Och det är så jävla bra! Simon Pegg är underbar som Nicholas Angel, och tittaren känner all hans ilska och frustration komma rakt igenom TV-rutan. Även Nick Frost är hur gullig och rätt som helst i rollen som den korkade romantikern Danny. Hela filmen utsöndrar klassisk, brittisk komedi ända fram till det fullkomligt briljanta slutet och lösningen på filmens mysterium. Se den, helt enkelt.

Av Elli - 16 mars 2010 15:52

Thailändare vet hur man ska demonstrera på allvar. Fuck stadsvandring med skyltar och slagord, vi samlar ihop ett par tusen liter människoblod och häller ut det runt hela stan i symbolisk protest. Påminner om de där tibetanska munkarna som tände eld på sig själva, om ni minns dem.


Jag har aldrig gillat att Thailand har blivit alla svenskars nya chartergrej. Vad var det för fel på Mallorca och Kanarieöarna? Var de inte lika kul längre efter att vi hade totalutrotat allt vad lokalkultur hette där? Okej, jag fattar också att man gärna vill åka runt och utforska nya semesterorter, men varför i helvete väljer man att dra till en fascistisk diktatur med utbredd korruption, en olaglig regering och en befolkning som behandlas orättvist beroende på "ras" och nationstillhörighet? Läs boken Välkommen till paradiset av Jennie Dielemans så får ni se vilket uuuunderbart ställe Thailand är och hur de där feta hotellen byggs.


Svenskar är märkliga när det gäller just det här med charterresor. Vi är villiga att stå på huvudet för att leva mer miljövänligt, vi skänker gärna pengar till välgörenhet och naturkatastrofsoffer, men om någon kritiserar ens val av semestermål, då jävlar. Samma sak gäller för övrigt alkoholintaget. Kanske har de förresten något gemensamt, den thailändska värmen och alkoholen. De är bägge två en sorts dövande ting som suddar bort den tråkiga verkligheten ett tag. Okej, jag fattar. Men för fan, tänk efter lite innan ni bokar flygbiljetter.


Förövrigt vill jag gärna tipsa om novellsamlingen Sightseeing av Rattawut Lapcharoensap (thailändare), en smakbit på hur det är att vara ung och leva i dagens Thailand med dess kulturkrock med västvärlden.

Presentation

Gästbok

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6 7
8
9
10
11
12 13
14
15 16 17
18
19 20
21
22
23
24 25 26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Bokmasken med Blogkeen
Följ Bokmasken med Bloglovin'

Google


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se