Alla inlägg under januari 2010

Av Elli - 30 januari 2010 13:45

 



För något år sedan försökte Tanja Suhinina komma in på psykologiprogrammet, men fick vet att hon först var tvungen att ha minst ett års arbetslivserfarenhet. Så hon tog mer eller mindre det första jobb hon kunde komma på: telefonsextjej. Detta visade sig vara ett tämligen intressant yrke och hon började blogga om det, och detta är bloggen i koncentrerad bokform. Här finns allt om fetischister, trosförsäljning, förljugna kukstorlekar och mycket, mycket mer.


När jag fick syn på den här boken i en liten pocket shop kunde jag inte motstå, bara titeln är ju smått genialisk. Jag köpte den, läste ut den på en dag och jag har sällan skrattat så gött åt en billig pocketbok. Tanja varvar grymt intressanta psykologiska betraktelser relaterade till sex med härlig humor och under läsandets gång ropade jag flera gånger till min stackars pojkvän "jag får läsa en sak för dig!" Egentligen är ju telefonsexyrket perfekt för en blivande psykolog, snacka om att snabbt lära sig allt om hur sexdelen av det mänskliga psyket fungerar. Men här finns en väldigt skönt realistisk bild av sexbranschen också, Tanja målar inga svarta skuggor av äckliga gubbar. Hennes kunder är oftast helt vanliga människor som inte vågar/kan ge utlopp för sina innersta lustar, och att hjälpa till med den saken ser iallafall jag som en ganska bra grej. Dessutom är boken snyggt illustrerad med serietidningsliknande bilder som gör det hela otroligt levande. Läs, lär er något nytt, ta död på fördomarna och få ett gott skratt.

Av Elli - 29 januari 2010 10:47

Det här är en av mina favoritlåtar när det gäller fransk musik. Den är bombastisk, dramatisk och med en väldigt bra text. För er som inte förstår franska kan jag berätta att den handlar om en man som är en rik och framgångsrik affärsman. Han reser i första klass över hela världen, han bor på lyxiga hotell, han kan få vilken kvinna han vill, men han är ändå inte lycklig för det enda han någonsin ville var att bli konstnär.


I Frankrike finns ett TV-program, "L'école des stars", som om jag har fattat rätt är som ett "Fame Factory" för barn. Dit kom den tioåriga Madeleine. Titta på videon och bli avundsjuka.


http://www.youtube.com/watch?v=mFCtj-cyVp0


Här är förresten texten till låten.


J'ai du succès dans mes affaires
J'ai du succès dans mes amours
Je change souvent de secrétaire


J'ai mon bureau en haut d'une tour
D'où je vois la ville à l'envers
D'où je contrôle mon univers


Je passe la moitié de ma vie en l'air
Entre New York et Singapour
Je voyage toujours en première


J'ai ma résidence secondaire
Dans tous les Hilton de la terre
J' peux pas supporter la misère


J' suis pas heureux mais j'en ai l'air
J'ai perdu le sens de l'humour
Depuis qu' j'ai le sens des affaires


J'ai réussi et j'en suis fier
Au fond, je n'ai qu'un seul regret
J' fais pas ce que j'aurais voulu faire


J'aurais voulu être un artiste
Pour pouvoir faire mon numéro
Quand l'avion se pose sur la piste
À Rotterdam ou à Rio


J'aurais voulu être un chanteur
Pour pouvoir crier qui je suis
J'aurais voulu être un auteur
Pour pouvoir inventer ma vie (bis)


J'aurais voulu être un acteur
Pour tous les jours changer de peau
Et pour pouvoir me trouver beau
Sur un grand écran en couleur (bis)


J'aurais voulu être un artiste
Pour avoir le monde à refaire
Pour pouvoir être un anarchiste
Et vivre comme un millionnaire (bis)


J'aurais voulu être un artiste
Pour pouvoir dire pourquoi j'existe

Av Elli - 27 januari 2010 18:23

Idag (27 januari) är det Förintelsens minnesdag. De flesta kanske inte bryr sig så mycket, men för mig är det en ganska speciell dag. Nej, jag känner ingen som dog under Förintelsen, det handlar istället om min skolgång. Jag fick aldrig någon utbildning om andra världskriget eller förintelsen. På fullt allvar. Jag har aldrig hört en överlevande hålla tal i skolan. Så därför har jag istället läst en del böcker skrivna av folk som upplevde eländet. Här kommer ett par stycken jag kan rekommendera.


Anne Franks dagbok av Anne Frank

En autentisk dagbok skriven av en judeflicka som satt gömd med sin familj på en vind för att undkomma nazisterna. Hon dog tyvärr i ett läger. Har du inte läst den här boken i skolan så gör det nu.


Jag är frisk och mår bra av Tadeusz Czarnecki

Den här killen var inte jude utan politisk fånge. Hans historia är helt galen: han överlevde först Pawiakfängelset, sedan Auschwitz och till sist Bergen-Belsen. Han kom till Sverige efter krigets slut och vad jag vet så lever han fortfarande. Boken är på lite knackig svenska, men anekdoterna och personerna i den är oförglömliga.


Är detta en människa av Primo Levi

En till som överlevde just Auschwitz. Detta är för övrigt ansett som en av de bästa koncentrationslägersskildringarna som finns.


Flykten av Rudolf Vrba

Bokens författare är en av de få som någonsin lyckades fly från Auschwitz. Han tog sig hem till Slovakien med ett enda mål: att upplysa världen om vad som pågick innanför taggtrådsstängslen.


Maus av Art Spiegelman

Den kritierrosade serieromanen av en man vars far överlevde Förintelsen. I boken skildras judarna som möss och nazisterna som katter. Låter kanske tokigt, men den är grymt bra och skrämmande.


Leva vidare av Ruth Kluger

Ruth är en helt vanlig flicka som hamnar i koncentrationslägren när hon är sju år gammal. Hon åker genom boken från läger till läger, och detta är alltså historien om hennes uppväxt från barn till vuxen.


Flickan i den röda kappan av Roma Ligocka

Roma är bara ett litet barn när hon och hennes familj tvingas flytta in i Krakow-ghettot med alla dess fasor och hemskheter. Det var med anledning av denna bok som Spielberg hade med en flicka i röd kappa i den annars svart-vita Schindler's list.

Av Elli - 25 januari 2010 18:42

#6. Skräck och avsky i Las Vegas (Fear and Loathing in Las Vegas) av Hunter S. Thompson


 


Den förändrade en generation. Den började som en rapport från ett motorcykel-race.


Dess betydelse:
När Hunter S. Thompsons Skräck och avsky i Las Vegas snubblade in på den amerikanska litteraturscenen år 1972 togs den nästan genast emot som en klassiker, och sedan dess har den brölat osammanhängande åt alla andra klassiker och betett sig allmänt illa. Den berättar historien om två knappt fiktiva versioner av Thompson själv och den prominente människorättsadvokaten Oscar Zeta Acosta som lämnar ett moln av förödelse och ihopknycklat skräp över öknen. Det är ett maniskt och alltmer frustrerat sökande efter den amerikanska drömmen i en värld där Nixon är president, där Martin Luther King, John F. Kennedy och Jimi Hendrix är döda och folk går runt i fruktansvärda brallor kallade slacks.
Om ni inte känner till boken så lär ni känna till postern till filmatiseringen av Terry Gilliam, kan beskådas överallt där det finns flummiga studenter.


Passande nog så skapades Skräck och avsky i Las Vegas för att Thompson hade fått ett uppdrag av Rolling Stone (tidningen, inte bandet): han skulle rapportera från ett idiotiskt dirt bike-race mitt ute i fucking öknen. Thompson lade så mycket av sin tid på att summera den post-hippieaktiga tidsandan att folk brukar glömma att han började som sportjournalist, och att han fortsatte att vara det fram till sin död (hans självmordsbrev hade titeln "The Football Season is Over").
Thompson, som sket i saker som deadlines och ansvar, började skicka utrivna sidor ur sin dagbok till cheferna, sidor som i detalj berättade hur han brände alla sina pengar på knark av diverse slag. Redaktörerna gillade det dock så mycket att de lät publicera eländet och Thompson blev en hel generations röst. Så motorcykel-race och droger kan visst då funka tillsammans.



#5. Alice i Underlandet (Alice in Wonderland) av Lewis Carroll


 




En av tidernas mest älskade historier skapades av en kille som hittade på allt på stående fot för att roa sin tioåriga flickvän.


Dess betydelse:
Lewis Carrolls Alice i Underlandet är en klassisk saga om hur en liten flicka ramlar ner i ett magiskt, annorlunda universum som reflekterar vårt eget med humoristiska undersökningar av matematik, lingvistik, logik och statistik. Den har översatts till 125 språk och blivit filmatiserad dussintals gånger (även i porrversion). Den finns även en graphic novel baserad på den skriven av ingen mindre än Alan Moore (alltså han som skrev Watchmen).


Lewis Carroll var en fullfjädrad tönt. Han blev hemskolad tills han var tonåring, han var lång och spinkig, han stammade, gifte sig aldrig och hade på allvar matematik och logik som hobbies. För övrigt gillade han att ta nakenbilder på små flickor. Okej, för att vara schysst så ska det sägas att nakenbilder på små barn ansågs vara vackert och coolt i det viktorianska England, och många Carroll-studerande anser att hans uppskattning av nakna småflickor var helt och hållet estetisk och utan eroticism. Kanske kan hålla om det inte var för det faktum att Carroll förbjöd barnens föräldrar från att vara med vid fotosessionerna. I alla fall så skrev han Alice i Underlandet för att roa en av sina favoritmodeller, Alice Liddell, som blev uttråkad när hon och två andra flickor var ute på en båttur med Carroll. Han bara drog sagan ur huvudet och skrev ner den först när Alice bad honom om det. Och numera är det en av tidernas mest populära barnsagor.











#4. En apelsin med urverk (A Clockwork Orange), av Anthony Burgess


En klassisk roman som inspirerade en klassisk film. En roman som skrevs på tre veckor blankt för att få ihop snabba stålar. Och ja, det där är faktiskt den svenska titeln.


Dess betydelse:
Trots att den idag kan anses ganska lam så var En apelsin med urverk rätt magstark för sin tid när den kom ut 1962. Romanen handlar om ett sadistiskt, nerknarkat och moralbefriat Beethoven-fan som remmar runt i London med sitt gäng, där han rånar, misshandlar, våldtar och mördar vem som än kommer i hans väg. Kritikerna och allmänheten var inte superimponerade direkt, men deras missnöje blev rent hat när Kubrick-filmen med samma namn kom ut 1971. Filmen anklagades för att ligga bakom en massa copycat-brott och det blev förbjudet att visa den offentligt i Storbritannien. Det förbudet hävdes först för lite mer än tio år sedan. Trots detta har filmen och boken överrösts med priser och fått kultstatus bland ångestdrabbade tonåringar från världens alla hörn.


Så vem var då den plågade, våldsamme själ som kunde hitta tillräckligt med mörker i sig själv för att släppa lös en sådan här bok? Den här killen.


 


Anthony Burgess: poet, författare, klassisk musiker och lingvist. Alltså en riktigt torr, gammal akademikergubbe som skrev lingvistiska studier, en biografi, några barnböcker, en pjäs baserad på Jesu liv och några böcker som försökte återskapa klassiska musikstycken i prosaform (wtf?). En apelsin med urverk skrevs inte för att chocka folk och förvrida ungdomen, utan som en undersökning av den fria viljans och ondskans natur. Men Burgess själv tyckte boken var kass och menade att han skrev skiten på tre veckor för att få ihop lite pengar, och att filmen och fansen helt har missuppfattat vad den handlar om. Stackarn fick dock höra folk babbla om den resten av hans liv, och han suckade förmodligen tungt varenda gång.









#3. Det mesta Kafka skrev


 


Fantastiska verk skapade av en man som skämdes så mycket för dem att han krävde att de skulle brännas efter hans död.


Dess betydelse:
Franz Kafkas verk är kända för sina högst originella, surrealistiska och kusliga teman och ämnen som berör allt från varandets meningslöshet till totalitära regimer - allt satt i ett ramverk av ett sabbat Europa som precis hade överlevt ett första världskrig och verkade vara nära ett andra. Men han kanske är mest känd som "den där snubben som förvandlades till en kackerlacka". Hans komplexa symbolik och teman har analyserats från alla håll och kanter. Man har till och med, med stort allvar, undersökt hans rapporter och anteckningar från den tid då han jobbade på ett försäkringsbolag.


Så vad var då Kafkas framtidsplan för de verk som senare influerade Fellini, J D Salinger, Garcia Márquez, David Lynch m.fl? Han tyckte att de skulle göra sig bra som aska i hans kompis eldstad. Kafka hade nämligen sjukt dåligt självförtroende och kass självkänsla. Han tyckte själv att det han skrev var skit och ville att hela rasket skulle förstöras när han dog. Tursamt nog för pretentiösa litteraturnördar överallt så gjorde killen som fick i uppdrag att bränna grejerna (Kafkas bäste vän Max Brod) precis tvärtom och publicerade alltsammans efter att Kafka hade dragit sitt sista andetag, och så fick vi en massa frustrerande ofullständigt, halvskriven och oredigerad text som då blev Kafkas verk (se t.ex Tornet som slutar mitt i en mening).








#2. Frankenstein av Mary Shelley


 


Det är sugigt väder och det finns inget att göra, så vad kan man som uttråkad tonåring hitta på? Kanske stanna inomhus och uppfinna en helt ny litteraturgenre?


Dess betydelse:
Mary Shelleys Frankenstein handlar om.... vafan, kan du inte det så skärp dig. Seriöst, skärp dig. I vilket fall så blev boken en supersuccé och adapterades till teatern och senare film, ett par gånger om. Trots detta var kritikerna inte lika imponerade, till stor del för att författaren hade fräckheten att vara en kvinna, och därför ansågs för vek för att skriva sådana saker. Men Hollywood plockade snabbt upp grejen och den bollades fram och tillbaka i olika knäppgöksvarianter tills vi fick Frankenstein år 1931 som för alltid ersatte Shelleys intelligenta, känsliga varelse med en stapplande, grön tvåmetersidiot.
Åh, förresten, den har kallats världens första sci-fi-roman. Det är ganska viktigt.


Sommaren 1816 sög rejält rent väderleksmässigt, och i Schweiz var en ung Mary och hälsade på hos poeten Lord Byron tillsammans med sin pojkvän, poeten Percy Bysshe Shelley. Eftersom de inte kunde gå ut satt de inne och snackade om allt och ingenting under dagarna, och de kom in på Erasmus Darwins experiment där han försökte återuppliva döda grodor. Byron, som kanske bara ville få slut på snacket så att han kunde återgå till sina sexorgier, föreslog en tävling i skräckhistorier och pang, Mary svängde ihop Frankenstein. En av världens största skräckikoner skapades alltså av en nittonårig tjej som försökte få tiden att gå.


Förresten, Byrons bidrag var en vampyrhistoria där vampyren för första gången porträtterades som en cool aristokrat som rörde sig i samhällets finare kretsar. Alltså den vampyr vi har använt i 90% av alla filmer och böcker sedan dess.










#1. Allt Shakespeare skrev


 


Dess betydelse:
Ja, vad ska man säga? Det är Shakespeare, för fan. Hans språk mer eller mindre byggde det vi idag känner som engelska. Han mer eller mindre hittade på den engelska vokabulären. Han kunde få hur mycket stödpengar och fjäsk som helst från överklassen, men hans publik bestod till största delen av den smutsiga underklassen som stod packad precis framför scenkanten. Han hade säkert fina tankar om den sortens folk också, men han kanske bara hittade på en del tjusiga ord och fraser eftersom han visste att de flesta inte skulle förstå att de var påhittade ändå. Om ni undrar varför han var så poppis bland pöbeln så kom ihåg att dåtidens kritiker tyckte att hans grejer var obildat trams och larvigheter eftersom de inte förhöll sig till de strikta regler som gällde då.


Anledningen till att Shakespeare sket i reglerna var att han inte försökte skriva pjäser som skulle överleva honom med fyrahundra år. Han publicerade inte ens sina grejer, av rädsla för att andra teatergrupper skulle sno dem. Shakespeare ville inte bli odödlig, han ville bara tjäna en hacka på att göra vad han älskade. Han var alltså bara in it for the money. 

Av Elli - 22 januari 2010 17:36

 



*****VARNING!***** Om du inte har läst Jane Austens bok så bör du göra det, för här kommer det spoilers. Om du struntar i detta, fortsätt läs för all del.


Darcy och Elizabeth är nu superlyckligt gifta och bor tillsammans på det fantastiska godset Pemberley, där Elizabeth trevande försöker finna sig i rollen som härskarinna. Men trots sitt materiella överflöd är hon lite nere; hon har inte lyckats bli gravid ännu och släkten på hennes mans sida är lika odräglig som alltid mot henne. Så börjar julen närma sig och Elizabeth vill dra ihop hela familjen till ett mysigt julfirande, vilket blir lättare sagt än gjort. Kaos utbryter genast och mitt i alltihop verkar Darcy ha en massa hemligheter för sin fru. Hur ska detta sluta?


Jag hittade den här boken i ett antikvariat och hoppade till. "Jag måste läsa det här", tänkte jag, för hur låter det egentligen att ge sig på att skriva en uppföljare till en bok som Stolthet och fördom? Det kändes som om det bara kunde gå åt skogen, men jag blev positivt överraskad. Emma Tennant är en bra författare och har fångat Jane Austens språk och humor, men lyckats ge det hela en mer modern touch. Vissa formuleringar kanska känns lite Harlequin-aktiga, men det här är inte en bok som ska tas på blodigt allvar. Den är snarare en anspråkslös lek med de klassiska karaktärerna, rentav en så sällsynt sak som bra fanfiction.


Solen har ju dock sina fläckar, som bekant: Elizabeth och Darcy är numera de minst intressanta figurerna i historien. Han är knappt med och hon går mest runt med tårar i ögonen och skiftar mellan ursinne och förtvivlan. Det som gör den här boken grymt kul är istället sidokaraktärerna, framför allt den töntiga mr Collins, de hemska systrarna Bingley och kärringen lady Catherine. Deras illa dolda spydigheter och allmänna vidrighet är underbar och det känns toppen när Elizabeth med jämna mellanrum plattar till dem. Dock så vore det trevligt om boken inte hade den där inställningen att "Elizabeth fixar inget själv, hon måste ha Darcy hos sig för att ordna upp allt kaos." När blev den coola, smarta Lizzy en sån mes?


Emma Tennant har för övrigt skrivit fler uppföljare till klassiska romaner, som Jane Eyre, Emma och Förnuft och känsla.

Av Elli - 19 januari 2010 22:20



När mr Earnshaw kommer hem till sitt gods på landet från en resa in till stan har han, istället för presenter till sina barn, med sig en smutsig zigenarpojke som han har "adopterat". Han döper pojken till Heathcliff och uppfostrar honom som sin egen, tillsammans med dottern Cathy och sonen Hindley. Cathy och Heathcliff blir genast bästa vänner och senare djupt förälskade i varandra, men deras omgivning ser inte med blida ögon på romansen och deras kärlek verkar bli slutet för allt och alla...


Jag har ett speciellt förhållande till romanen Svindlande höjder och har alltid tyckt jättemycket om den. Därför har jag så klart alltid varit intresserad av filmatiseringar av boken, och jag har sett ett par stycken vid det här laget. De har alla, inklusive den här, varit helt okej filmer med bra skådisar och manus. Men det är just det som är grejen: de är så himla okej! Ingen av dem verkar nå hela vägen med den här superbra kärlekshistorien och miljön, jag kan inte exakt förklara varför. Varje gång jag ser en filmatisering tänker jag bara "mer!" men jag vet inte själv riktigt vad jag menar.


Filmen var hursomhelst bra, med riktigt duktiga skådespelare. Det är dock en TV-produktion så ingen av dem är särskilt känd utanför Storbritanniens gränser. Heathcliff är showens stjärna, som sig bör, och skiftar mellan att vara burdus och gapig och att vara kusligt iskall och stillsam. Okej, manuset stämmer inte till hundra procent överens med boken, men det gör ingenting den här gången utan regissören har gjort ett fullt acceptabelt jobb. Och kolla bilden. Det där är den svenska DVD'ns omslag, och det blir liksom inte mer dramatiskt och svulstigt än så där. Just hela filmen är sådan, ibland till och med en smula för mycket. Men den är väldigt vacker i vilket fall som helst.


Bottom line: läs boken och kolla filmerna sen, så får ni bilda er en uppfattning. Finns en annan rätt bra från 1992 med Ralph Fiennes och Juliette Binoche.

Av Elli - 17 januari 2010 20:43

 




James T. Kirk är en ung kille som mest verkar gilla att ställa till trubbel. Hans far var en högt uppsatt man inom Stjärnflottan och Kirk går nu själv med där. Som kadett spenderar han sin tid med att flörta med brudar och reta upp superläraren Spock. Plötsligt får Stjärnflottan ett nödanrop från Spocks hemplanet Vulcan och flottans stolthet Enterprise drar iväg för att undersöka saken, med Kirk olovandes ombord. Dock visar det sig snart att de kliver rakt in i en fälla.

Det var med skepsis jag satte mig ner för att se den här filmen, trailerna jag hade sett bådade inte gott. Men... jag blev ändå rätt positivt överraskad. Jag är inte ett lika stort Star Trek-fan som mitt sällskap var, men jag har alltid uppskattat serien. Den är smart, tänkvärd och har grymt bra stories. Men den här filmen är till bredden fylld av det som Star Trek aldrig behövde förut: åksjukeframkallande kameraflygningar, mängder med pang-pang och tillräckligt med blixtrande ljus för att bränna bort synapser från vilken hjärna som helst. Och tyvärr lider filmen även av MTV-syndromet (snabb-så-in-i-helvete klippning med skakig kamera och blinkande ljus som gör att vi inte ser ett smack av vad som händer). Rent estetiskt är filmen snygg och flashig med cool rekvisita, men... goddamnit, Star Trek har aldrig haft flashig, cool rekvisita utan alltid klarat sig med lågbudgetgrejer, vilket enligt mig var en del av seriens charm.

Vad gäller storyn är den snabb och fartfylld, det är lätt att ryckas med i filmen och skådespelarinsatserna är toppen. Den klarast lysande stjärnan här är Zachary Quinto som Spock. Men... WTF, Abrams?! Det är ungefär som om regissören fjuttade eld på en stubin till en fet bomb och sedan tog betäckning, hela Star Trek-världen så som fansen känner och dyrkar den har ställts på ända. Vart går vi härifrån? Kommer Picard och de andra ens att dyka upp i kommande filmer (för fler filmer blir det lika säkert som amen i kyrkan). Och vad hände egentligen med romulanerna? En av anledningarna till att de var läskiga var att de var iskalla, alltid samlade och lugna oavsett vad i sina stela diktaturuniformer. Här har romulanerna förvandlats till punkare med tatuerade ansikten, aggresioner och skinnrockar i ett mardrömsliknande skepp. Jag antar att de förra romulanerna inte var tillräckligt läskiga för den delen av publiken som inte var trekkies.

Så, för att inte dra iväg för mycket, avslutar jag med att säga att filmen var bra. Det var en schysst sci-fi/action-rulle som drog en med sig och var rätt rolig emellanåt också, med sköna skådisar (Leonard Nemoy, for fuck's sake). Men förvänta dig inget fantastiskt om du är trekkie, utan snarare en massa pustande i stil med "Men... men.... what the... alltså... gaaaah!"

Av Elli - 16 januari 2010 15:29

Cracked.com har skapat en ny, intressant lista, och här kommer min översättning. Originallistan finns här.


SJU FÖRLORADE BÖCKER SOM SKULLE HA FÖRÄNDRAT VÄRLDEN



#7. Eva-evangeliet


Detta ska tydligen vara en sexuellt pervers bok som en gång tillhörde Bibeln. Det är inte svårt att fatta varför den inte fick vara kvar – kyrkans makthavare på den tiden menade att boken inspirerade folk till alla möjliga sorters vidrigheter, som ”fri kärlek”, dyrkande av menstruationscykeln, avbrutet samlag och att äta sperma som en religiös akt. Wow.


Varför det är viktigt:

En sådan bok skulle kunna ge en ganska allvarlig smäll till de där 2000 åren av sexuell kontroll och förtryck som kyrkan har sysslat med. Vi skulle kunnat ha en helt annan syn på sexakten och sexuell lust.



Så vad hände?

På 300-talet blev de högtstående inom kyrkan (som Epiphanius) förbannade på boken. De hade tydligen inget bättre för sig än att försöka styra folks sexliv. Och de kom undan med det. Om det finns några exemplar som inte brändes av aset Epiphanius, så har nog påven dem undanstoppade under madrassen.




#6. Om mätning av cirkeln av Arkimedes






Detta antas vara en så-funkar-det till en massa av det antika Greklands vetenskapliga underverk. Den skrevs av Arkimedes, en av historiens största genier när det gäller teknik och mekanik.


Varför det är viktigt:

Känner ni till Antikythera-maskinen? Det är en gammal, komplex maskin funnen nära Grekland, och den tros vara från 100-talet f. Kr. Det är bara det att den innehåller instrument och strukturer som inte fanns i maskiner förrän tusen år senare. I den här boken kanske det finns en förklaring till hur man gör en sådan (och tidsmaskinen den kanske skulle sitta på). Men även om den inte finns med så får man komma ihåg att Arkimedes var sin tids Leonardo da Vinci, ett okänt verk av honom skulle vara ovärderligt.


Så vad hände?

Om det finns några exemplar kvar så är de antingen begravda mitt i ingenstans, eller så förstördes de när romarna satte eld på biblioteket i Alexandria.




#5. Avdelningen för ”sällsynta böcker” i Visdomens Hus





De mest sällsynta av alla sällsynta böcker från öst och väst, samlade i Bagdads bibliotek. Det var världens största byggnad och hade några av de äldsta böckerna som någonsin skrivits från tre kontinenter. Det var troligen också där som perserna förvarade sina största hits från sin historia, som upptäckter inom medicin, vetenskap, astronomi och teknologi.


Varför det är viktigt:

Index-katalogen ensam skulle vara ovärderlig. Biblioteket var som en grov skiss av ett universitet, det var dit alla gick för att lära. Dessa böcker skulle inte bara kunnat lära oss massor av nytt om diverse ämnen, de skulle kunna lära oss massa nytt om ämnen som vi inte ens har hört talas om, som utrotade djurarter och växter. Bagdad var världens huvudstad när det gällde vetenskap, tänk bara vilka böcker där skulle kunna finnas. ”Rymdresande” av Mohammed eller ”Hur jag botade AIDS” av Hippokrates.


Så vad hände?

Mongolerna kastade varenda bok från biblioteket i floden Tigris när de tog staden. Det sägs att floden var svart av bläck i flera månader. Och så föddes det vi idag känner som Mellanöstern.




#4. Resten av historien om Troja, av diverse





Alltså resten av den episka historien om Troja som Iliaden och Odyssèn sitter inklämda emellan. Hela historien om Trojas fall och Odysseus resa hem sträckte sig över åtta böcker, bara två av vilka skrevs av Homeros. De andra sex förklarar de plot holes som finns, såsom Akilles död, trähästen, mer om Paris jävelskap och slutet på historien.


Varför det är viktigt:

Känner du till boken "Ulysseus" av James Joyce? Filmerna "Back to Cold Mountain", "O Brother, Where Art Thou", "2001: A Space Odyssey"? Känner du till Shakespeare och Bob Dylan? Allt detta och mycket mer inspirerades av Iliaden och Odyssèn. Den betydelse dessa människor och verk har haft för kulturen är, i brist på ett bättre ord, episk. Det är den mest berömda icke-religiösa historien någonsin, och det faktum att vi inte ens kan hela är bara retligt som fan.


Så vad hände?

Allt som finns kvar av historien är småbitar av information, och vi har tur som har ens det. Den enda anledningen till att vi ens känner till de saknade böckerna är för att de refereras till i andra verk. Om någon har dem i sin källare så snackar han inte om det.





#3. Hermokrates, av Platon





Den mytomspunna tredje boken i Platons trilogi. De första två var Timaeus och Critias, och de är en sammanfattning av hur en av världens största tänkare diskuterar universums skapelse. Om Hermokrates är det minsta lik de andra böckerna så skulle den innehålla några briljanta, avancerade koncept som det gyllene snittet och molekyler, och den skulle ha inspirerat och påverkat vetenskapsmän och tänkare under många år. Förresten, de två första böckerna är vår främsta källa till fakta i teorin om Atlantis. Den andra boken slutar mitt i en mening, så det är troligt att den tredje skulle ha innehållit historien om vad som egentligen hände med Atlantis.


Varför det är viktigt:

Fattar ni hur mycket folk har drömt om och sökt efter Atlantis? Platons korta beskrivning av stället låter som allt vi blev lovade av James Cameron i och med ”Avatar”: ett enormt imperium, ett utopiskt samhälle och ett spektakulärt krig.


Så vad hände?

 Ingen har en aning om var den är, och vissa menar att Platon aldrig avslutade den. De flesta anser dock att Atlantis bara var något han hittade på.




#2. Ab urbe condita, av Livius






Detta är en detaljerad, fullständig historik över Rom. Den innehåller en sjuk mängd information om ämnet som inte finns nertecknad någon annanstans. Det var för övrigt en samling på 142 volymer, och alla som fick tag i någon av dem ansåg att de var fantastiska. Efter att allting rasade samman blev Livius monsterverk den mest eftersökta boken från antiken, och den innehåller inte ens något våld eller nakna kvinnor. Eller jo, det var ju Rom.


Varför det är viktigt:

Tänk dig att hitta ett urgammalt exemplar av Egyptisk arkitektur som förklarar en gång för alla hur de byggde pyramiderna. Och om du inte är intresserad av det så fanns där förteckningar över de mest kända gladiatorerna. Alla Roms mysterier skulle få i alla fall ett sorts svar. Okej, du skulle förmodligen aldrig få fatt i hela verket; om du hade haft en enda volym skulle varenda universitet i världen slåss om att få köpa den av dig. Men bara de delar som överlevde hjälpte till att skapa en liten grej kallad renässansen och böckerna själva dyrkades som religiösa reliker.


Så vad hände?

Det tog Europa 1000 år att fatta att gamla böcker kunde vara viktiga efter det att Rom föll, så när italienarna började leta överallt efter delar av verket hittade de bara 35 volymer. Det fattas alltså fortfarande 107 stycken. Bara för att göra det extra kul så var allt italienarna hittade fullständigt briljant, och den viktigaste källan till nästan all kunskap vi har om det antika Rom. Tills de hittar resten får vi nöja oss med att kolla på ”Gladiator”.




#1. Boken om Herrens krig, av Gud (?)




En förlorad krönika som tydligen behandlar krigen utkämpade av Moses, Joshua och israeliterna medan de slog sig igenom det Heliga Landet.


Varför det är viktigt:

Man kan inte överdriva vikten av en bok som påstås vara skriven av Gud själv. Hade den överlevt in i vår tid hade den varit likställd med Bibeln, historiens mest inflytelserika bok. Det finns för fan religiösa sekter baserade på enstaka meningar i Bibeln och religiösa grupper som letar efter hemliga koder i texten. Minsta ändring av Bibeln skulle ha en otrolig betydelse för historien. Bortsett från det så låter det hela väldigt coolt. Ett långvarigt, gudomligt uppdrag med de hårdaste judarna någonsin, och de släpar runt på ett Dödsstjärneliknande vapen (Förbundsarken). Tänk er om Gud hade författat en bok som är ”Star Wars” plus ”Sagan om ringen” plus ”Inglorious Bastards”. FATTA VAD COOLT!


Så vad hände?

Såvida den inte är med i Dödahavsrullarna så finns den bara i Guds huvud.

Presentation

Gästbok

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14 15 16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Januari 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Google


Skapa flashcards