Jag gillar mat som sköter sig själv inne i ugnen utan att man behöver hålla koll på den eller trixa med den var femte minut. Så ikväll gjorde jag den här goda och superenkla kycklingen.

Du behöver:

(4 port)

4 rejäla kycklingfiléer

1 gul lök

1 burk (á 400 ml) kokosmjölk

1 msk curry

1 krm cayennepeppar

1 lime, saft och skal

Salt och svartpeppar

Sätt ugnen på 175 grader och riv löken väldigt fint. Blanda kokosmjölk, lök, curry, cayennepeppar och lite salt i en bunke. Tillsätt sedan limesaft och -skal. Salta och peppra kycklingfiléerna runtom och lägg dem i en smord form. Häll på kokosmjölkblandningen och låt stå i ugnen ca. 35 min eller tills kycklingen är klar. Servera med ris eller couscous.

David är rädd för mörkret. På ett sjukligt vis. Hela livet har han fruktat nattens mörker och det som kan tänkas dölja sig däri. Men nu har han bestämt sig för att ta itu med sina demoner på ett riktigt handgripligt sätt. Han ska bo ensam med sin katt i en stuga uppe i de norrländska skogarna tills han blivit av med rädslan. Inga grannar eller ens telefontäckning, bara han och tystnaden. Men något smyger runt stugan om nätterna, dunsar och knackanden som inte går att ignorera fyller dunklet i stugan. Något finns därutanför. Och det vill tydligen in.

Det är riktigt kul att se hur skräckgenren har kommit igång mer och mer i Sverige sedan geniet (jo!) John Ajvide Lindqvist började skriva sina fantastiska böcker. "Mörkrädd" är dock en skräckroman där det är svårt för läsaren att avgöra om det finns ett monster eller ej. Är det en galning med yxa som smyger omkring utanför stugan i skogen, eller rentav ett spöke? Eller är allt bara den svårt panikslagne Davids fantasier? Just skildringen av David och hans fobi känns riktigt välskriven, han känns som en människa man skulle kunna stöta ihop med i verkligheten. Mot slutet kan man dock bli lite irriterad på hans ständiga skräck, boken upprepar sig en del tyvärr. Men spännande är det, och väldigt effektfullt att läsa precis innan man släcker lampan och natten kastar sig över en. För alla människor är ju lite mörkrädda innerst inne, och därmed är David en figur man ändå kan relatera till. Språket är ovanligt, nästan som bloggaktigt vardagsspråk med en hel del grammatiska tvivelaktigheter, men det gör ingenting. Och detta kommer från en sann språkpolis. "Mörkrädd" är kanske inte en bok man läser om, men den är definitivt värd en titt.