Jenny är tjock. Det gäller alltså inte bara ett par kilos övervikt utan hon är rejält tjock. Hon kan inte hjälpa det, hennes kärlek till (fet och ohälsosam) mat vet inga gränser, och med sig i sitt frossande har hon sin kompis Linda. Dock är det minst sagt svårt att undgå att fundera över det här med övervikt om man ser ut som Jenny i dagens Sverige, och det är det boken handlar om. Med ångestblandad humor reflekterar och funderar Jenny över hur det är att vara tjock i vårt samhälle, vilket ger läsaren både rejäla skratt och en och annan tankeställare.

Jag föll direkt för den här boken när jag fick syn på den. Det där kan vara ett av de absolut coolaste omslag jag någonsin har sett! Vilken självdistans, vilken skön in-your-face-attityd! Tyvärr passar egentligen bilden inte så himla väl till boken. Den är bra, missförstå mig inte, och jag skrattade högt och igenkännande vid flera tillfällen. Min stackars pojkvän blev även delvis utsatt för boken eftersom jag hela tiden hittade roliga och/eller tankeväckande passager som jag absolut måste läsa upp högt. Jenny är grymt kul och skriver jättebra, men jag hade hoppats på en annan inställning till fetma i boken. Jenny ger en inte bilden av att det är okej att vara tjock och att det är insidan som räknas, istället går mycket av boken åt till ångest och oro när det gäller hennes vikt och hur andra ser på henne. Hela hennes tillvaro verkar cirkla runt det faktum att hon är en tjockis, och de enda gånger hon verkar glömma det är när hon och kompisen tar en överdos fet mat. Jag vet inte om min egen övervikt på något sätt gjort mig desperat efter någon som säger att "jo, det är okej att vara överviktig", men det var det jag hade hoppats på. Lite glädje och jävlaranamma, liksom. Ett fet smäll i nyllet på vikthetsarna och alla ytliga jävlar vi har i Sverige, helt enkelt. Men kanske är Jennys inställning den mer normala. Kanske vill hon med sin oro och sitt fetmanojande visa oss vad samhället har förvandlat henne till. Att det där egentligen inte är hon, utan att det är vad hon har blivit på grund av orealistiska modebilder i media och omgivningens elaka kommentarer och blickar. Istället för att slå tillbaka mot sina förtryckare och mobbare blir hon ledsen och tröstar sig med bearnaisesås. Sorgligt, men tyvärr troligtvis vanligt. Jag rekommenderar ändå den här boken, för den fick mig att skratta och den är så himla skönt skriven. Finns även en uppföljare kallad När jag fyller 30 ska jag vara smal.