Sju barn, mobboffer allihopa, växer upp i den lilla staden Derry och blir bästa vänner. Allt verkar idylliskt och fint, men en märklig ondska lurar i staden. Något som dödar barn. Ingen vet exakt vad det är eller var det kommer ifrån, och det enda namn man kan ge det är just Det. Det kan vara vadsomhelst eftersom Det tar formen av vad man är mest rädd för, men oftast visar Det sig i form av en clown som kallar sig Pennywise. De sju vännerna lyckades som barn besegra Det, men trettio år senare har det kommit tillbaka och är ute efter nya människor att äta upp. Vännerna, som har spritts för vinden, samlas återigen för att bekämpa Det, men klarar de verkligen av det en gång till?

Den här filmen är baserad på en av Stephen Kings mest berömda böcker (berömd just tack vare filmen, skulle jag vilja påstå) och det syns. Jag älskar The King, det gör jag, men alla hans böcker tenderar att innehålla samma ingredienser och Det är inget undantag. Vi har en liten skithåla i Maine, mobbade barn, stereotypiska mobbare och elakingar utan andra personlighetsdrag än just Mobbare, män som slår sina fruar, rednecks etc. Filmen är alltså precis vad man hade kunnat vänta sig av Stephen King, men det gör inget för den innehåller även en del bra grejer. Skådisarna som spelar barnen är grymt duktiga och har en underbar kemi mellan sig, och så har vi såklart Tim Curry. Clownen Pennywise är helt fantastisk i den här filmen. Han är obehaglig och kuslig, men samtidigt är han faktiskt riktigt rolig också i vissa scener. Ja, rolig, och jag har aldrig tyckt att clowner är roliga. Nej, jag är inte rädd för dem, bara små fjortisbrudar är rädda för clowner, jag tycker bara de är töntiga. Men Tim Currys Pennywise är allt annat än töntig. Ska man vara brutalt ärlig skulle den här filmen vara rätt kass om det inte hade varit för hans prestation, för hälften av skådisarna som spelar de vuxna varianterna av våra hjältar är usla. I övrigt har filmen en skön stämning i sig utan alltför mycket blod och äckligheter, utan man förlitar sig mer på en sorts krypande skräck. Okej, filmen är inte särskilt läskig och en del stop motion-effekter är direkt löjliga, men jag gillar det ändå. Alltsomallt har vi en film som inte är särskilt skrämmande, men har en trevlig stil och ett riktigt skönt monster - ända fram till slutscenerna. Om du inte har sett filmen så kan du kanske sluta läsa här. Slutet i Det är ett av de sämsta jag någonsin sett i en skräckfilm. Allvar, vi byggde upp i flera timmar för att sedan avsluta med det där?! En skitful, billig stop motion-effekt som inte hade skrämt en femåring? Seriöst? Jahaja... Dock kan jag inte helt dissa filmen, så pröva den nu runt Halloween om du har en tre-fyra timmar över.