Snubblade över den här artikeln och jag kan bara säga att jag håller med. Har flera gånger funderat över just reklamen riktad till kvinnor, och vilken bild man ger av oss och våra behov. Kvinnor i reklamen brister ut i glädjetjut över rengöringsmedel, deras liv förbättras sjuttioelva gånger av en ny sorts tampong och de blir superglada och tända när deras män ger dem slinkiga små underkläder som aldrig skulle passa en riktig människa.

Min kille sade att det finns idiotförklarande reklam riktad till män också, och visst gör det det. Dock skulle jag vilja påstå att kvinnoreklamen är steget värre. Män som tar sig en rejäl öl i Carlsberg-reklamerna bimbopiper inte av förtjusning, de ler manligt och utbyter nöjda blickar med sina polare medan de skålar. Som folk gör. Modellerna i Dressman-reklamen åmar sig inte och inte en enda av dem ler flirtigt in i kameran, de ser istället ut som stoiska, känslomässigt döda statyer.

En av de hemskaste reklamerna jag sett är den här. Det är en reklam för smycken. Killen gör en jätteromantisk, gullig gest en vacker höstdag inför massor med folk, och tjejen tycker bara det är jobbigt. Men när han drar fram diamantringen, då riktigt ser man hur hon skakar av kåthet. Oooh, oh baby, glittriga sakeeer, oooh...

Nej, nu ska jag lugna ner mig och ta en kopp te. Man ser ju alltid i reklamen hur lugna och harmoniska tjejer blir av Lipton.