Standup-komikern Bill Maher har fixat ett pass och ett kamerateam, och han är redo att ta en tripp runt världen för att kolla upp vad det här med religion egentligen handlar om. Bill träffar folk från de tre abrahamitiska religionerna, samtalar och debatterar i ett försök att få dem själva att fatta hur urbota dumt det är att tro på religion. Varför det? De flesta verkar tro att domedagen är nära förestående, och det gör Bill också. Men han tror att det är de religiösa som kommer att göra slut på världen med sina vapen och korkade idéer snarare än Gud fader himself.

Jag har inte sett så mycket av Bill Mahers standup, men det jag har sett har alltid varit bra och smart komik. Och eftersom jag älskar standup och avskyr organiserade religionsgrupper så tänkte jag att det här säkert blir skoj. Jag menar, Bill Maher åker bl. a. iväg till en skitkonstig religiös nöjespark i USA, hur kan det gå fel? Korkade, feta jänkare och skådis-rejects som klär ut sig till Jesus, det låter ju hur kul som helst. Men tyvärr måste jag säga att den här filmen inte var särskilt rolig. Bill Maher gör sitt bästa för att skämta och de små klipp som dyker upp här och där för att förstärka poängerna i vad han säger är stundtals riktigt kul, men det blir ändå tämligen platt i slutändan. Varför? Kanske för att Bill Maher själv har en "religion" och agenda att trycka ner i folks halsar, och han pausar aldrig. Han är inte intresserad av att prata med religiösa ledare och lyssna på vad de har att säga. Han kör mer eller mindre över dem, nonchalerar dem och beter sig allmänt respektlöst. Den mest talande scenen är när han intervjuar en rabbin som förgäves ber Bill om att få prata till punkt, men Bill avfärdar honom och avbryter ständigt med sina egna åsikter. Han ser bara ut som den typiske bilden av den gapige amerikanen som inte lyssnar på någon annan än sig själv, och det är inte roligt. Kort sagt är detta mest av allt en film där Bill Maher dyrkar sig själv och trycker ner andra människor. Ja, talet han håller i slutet av filmen är skitbra, det ska ingen säga något om, men det var synd att man var tvungen att sitta igenom en massa långtråkigheter för att komma dit. Jag vet inte, jag kanske har missuppfattat något. Pojkvännen föreslog att hans stil kanske ska härma de religiösa ledarnas gapighet, men om så är fallet kan jag bara säga att det ändå inte är roligt.