På Verona Beach rasar en gammal fejd mellan två mäktiga familjer: Montagues och Capulets. Det är skottlossning på gatan och slagsmål mellan familjernas män så fort tillfälle ges, men nu har stadens polis tröttnat och hotar med hårda straff om bråken fortsätter. Samtidigt deppar Romeo Montague över sin obesvarade kärlek och Juliet Capulet är inte gladare då hon ska tvingas in i ett äktenskap hon inte vill veta av. Allt förändras dock en glittrande festkväll hemma hos Capulet där Romeo och Julia får syn på varandra och förbjuden kärlek uppsatår ögonblickligen.

Jepp, här har vi då den mer traditionella varianten av Shakespeares pjäs, fast förlagd till något som jag antar ska likna ett ganska nergånget Mexico City, eller kanske Los Angeles. Det finns tydligen en Verona Beach, men den ligger i New York... Skitsamma, poängen är att vi nu har en modern tappning av historien med pistoler istället för svärd och bilar istället för hästar. Dock är Shakespeares språk fortfarande där och det är faktiskt lite roligt att se strandraggare med bar bröstkorg vifta med puffror till varandra samtidigt som de vrålar ut poesi på full volym. Tyvärr läser inte alla den gamla Shakespeare-engelskan så bra och replikerna låter ibland styltiga och forcerade, som om skådisarna inte är riktigt säkra på hur de ska uttalas utan chansar lite. Men nu är det ju Baz Luhrman som står för regin och då är inte skådespelarinsatserna det viktigaste, utan det är hur det hela ser ut. Filmen är ett sprakande fyrverkeri av glitter och coola scener och allt är väldigt överdrivet och dramatiskt, precis som den här pjäsaen ska vara. Romeo och Julia ska innehålla stormiga känslor, passion och folk som skriker en massa, men här har stilen fått ta ratten medan själva kärlekshistorien har hamnat i bagageluckan. Jag köper helt enkelt inte kemin mellan Claire Danes och Leonardo DiCaprio. De är båda bra skådisar som gör sitt jobb väl, men de funkar liksom inte ihop och deras romans byggs inte upp särskilt väl. När de pratar med varandra låter de inte som ett förälskat par utan snarare som ett par människor som är väldigt medvetna om att de läser Shakespeare och ska visa sig duktiga. Man blir mer intresserad av de andra karaktärerna och vad de pysslar med, t.ex Tybalt som skjutglad latinogangster och Mercutio som ständigt speedad drag queen (I love it) samt en ständigt skrikande lady Capulet som verkar vara på gränsen till sammanbrott. "Romeo + Juliet" är en himla cool film och den ser snygg ut med massor av kameraåkningar, ett fräckt intro och tillräckligt med glitter för tre Eurovisions, men som kärlekshistoria som publiken ska minnas om tio år håller den inte. Se då hellre Zeffirellis fantastiska version från 1968. Den är enligt mig den bästa filmatiseringen av alla, och den är dessutom inspelad i det riktiga Verona. Så om du vill ha en cool scenshow kan du se Luhrmans version, men för äkta känsla och romantik bör du välja Zeffirelli.