Hela vampyrsamhället är ifrån sig av skräck. En märklig och otroligt blodig Strigoi-attack har inträffat och målet verkar vara de kungliga Moroi-familjerna. St Vladimir's är inte längre säkert, och för att komma undan hemskheterna beslutar man att skicka alla elever till en lyxig, skyddad skidresort uppe i bergen. Rose och hennes vänner njuter av de snöiga branterna när de väl är där. Men Rose har samtidigt bekymmer. Hennes känslor för Dimitri är lika varma som förr, trots att hon vet att han är förbjudet område för henne. Samtidigt har en av hennes bästa vänner blivit störtförälskad i henne, och sin bästis Lissa ser hon knappt till nu när hon har Christian att klänga på. Och vad fanken vill egentligen den mystiske Adrian henne? Frågan är vad som kommer knäcka Rose först: de farliga Strigoi eller hennes relationsproblem.

Yay, äntligen fick jag tillfälle att läsa den andra delen i Vampire Academy-serien. Jag föll pladask för den första delen och blev inte besviken här heller. Richelle Mead är en skitbra ungdomsförfattare, hennes story är spännande och karaktärerna är tredimensionella och känns trovärdiga, trots att de är vampyrer. Språket är bra och humoristiskt, och det är skönt att författaren inte bangar för att använda svordomar ("hora" och "skit" far runt en hel del i de här böckerna). Precis som förr ser vi här en snygg och fungerande blandning av genrer: tonårsroman och skräckhistoria. Vi får till och med en grej som många typiska tonårsböcker saknar: karaktärsutveckling. Detta gäller särskilt Rose. Det är lätt att irritera sig på henne under stora delar av boken då hon är tämligen omogen och saknar all form av impulskontroll. Hon brölar ut precis vad hon tycker och tänker när hon oftast hade vunnit själv på att hålla truten och det är nära att hon framstår som en korkad barnunge. Men hon är samtidigt en så pass sympatisk och cool figur att man förlåter henne snabbt hennes felsteg. Och, jag vet att jag tjatar men jag vill upprepa det iallafall, det är skönt att se en kvinnlig huvudperson som tar avstånd från de traditionella könsrollerna och njuter av det faktum att hon har en sexualitet. Resterande karaktärer är tyvärr rätt pryda (om en tjej pratar med en kille är hon en hora), men Rosa skiter i allt sånt och känns skönt girlpower-aktig. Just nu är detta helt klart en pärla inom ungdomslitteraturen och en vampyrserie där fokus för en gångs skull inte ligger på människan vs vampyrer utan på en klassisk, spännande gott vs ont-historia som är svår att lägga ifrån sig. Harry Potter med huggtänder, kan man kanske säga, och jag ser fram emot att få läsa nästa del.