Här är den då - alla avsnitt av Kim W Anderssons serie "Love hurts" som har dykt upp en del i Nemi-tidningarna. Den fyller ett hål i den svenska serievärlden med sitt romantiska skräcktema, särskilt har herr Andersson siktat in sig på goth-skräck där det makabra, det läskiga och blodiga får ta plats i den vanliga, grå vardagen. Historierna handlar alla om samma sak - hur sjukt ont kärleken kan göra. Läs om tjejen som följde med en främmande kille hem, ungdomarna som hängde utomhus när en mördare var lös, tjejen som tog en simtur medan hennes kille var kvar på stranden etc. Här finns också fantasy-element som drakar, prinsessor, vampyrer, zombies m.m

Jag gillade "Love hurts"-serierna redan från början, tyckte de blandade en skön skräckatmosfär med svart humor på ett lyckat sätt. Jag applåderar Kim W Andersson för att han vågat ge sig in på det här eftersom det, som sagt, inte är något man ser mycket av i den svenska seriebranschen. Men nu när jag har läst alla hans avsnitt samlade slår det mig att det känns som om det fattas något. Historierna är alla bra och intressanta, men de ger inget utrymme för karatärerna. Historien och skräcken har greppat ratten och att göra läsaren intresserad av karaktärerna är inte ens kvar i bilen längre. Det gör att det hela känns lite platt, historierna skulle behöva vara lite längre och mer utfläskade. Vad gäller tecknarstilen så gillar jag den till största delen, särskilt Anderssons sätt att teckna omgivningar är väldigt bra med skarpa kontraster och linjer, men det är något med hans människor, något drag runt munnen som alla har. Jag kan inte exakt förklara det, men det ser ut som om de alla har ätit ett gäng citroner och sen fått kramp i musklerna runt munnen. Men på det stora hela vill jag rekommendera "Love hurts" till alla som gillar mörk humor, blod och goth-romantik (jag personligen älskar det), eller de som bara vill se något annorlunda.