Ja, så är vi då här igen, och fastän jag och sambon alltid tänker att vi inte bryr oss så hamnar vi lik förbannat framför TV:n det här året också. Eftersom jag är den åsiktsmaskin jag är kommer här mina åsikter om årets bidrag.

1. Darin - You're out of my life.
80-talet ringde och ville ha tillbaks... allt. Kostymen, fläktarna och soundet. En smäktande ballad, lika söt som förglömlig, men okej så länge den varade.

2. Pernilla Wahlgren - Jag vill om du vågar.
Mellanstadiedisco med hög trallfaktor och energi, men ändå en låt som man snart har glömt. Typisk schlager.

3. Andreas Johnsson - We can work it out
En ballad med stänk av tonårsångest, som allt annat den här killen har gjort. Refrängen låter precis som Ozzy Osbournes "Dreamer", fast i ultramesig version.

4. Timotej - Kom
Nordman med extremblonderat hår. Mycket 90-tal, men det är trallvänligt som satan. Texten är säkert bra, men omöjlig att höra.

5. Peter Jöback - Hollow
Hans engelska är som vanligt usel, och låten är som en Disney-ballad. Väldigt dramatisk och svulstig, men tom och smått pinsam. Vad gör Peter här, han har ju för fanken redan en "riktig" karriär.

6. Ola - Unstopable
Det är svårt att inte stampa takten till detta, men en skön rytm räcker tyvärr inte för att göra en schysst låt och dölja det faktum att här inte finns någon melodi. "GLOOOOBEEEEN!!!", för övrigt.

7. Jessica Andersson - I did it for love
En till Disney-ballad, en sån som ska sjungas med vinden i håret på en bergstopp. Dock är hon en duktig sångerska och jag gillar versens melodi. Den känns mer ärlig och innerlig än Jöbacks och Darins bidrag. Enligt mig kvällens bästa låt.

8. Salem Al Fakir - Keep on walking
Låter som om han sjunger en låt och samtidigt spelar en annan. Omöjligt att hitta något som ens liknar en rytm. Sambon gillar refrängen, men jag är måttligt imponerad. Synd, jag gillar annars Salem.

9. Anna Bergendahl - This is my life
Jag är mållös. Inte för att den här låten är så bra, utan för att den är så... intetsägande. Jag har inget att säga. Den låter som hundra andra
tidigare ballader och berör mig inte alls, vare sig negativt eller positivt. Men hon har en bra röst.

10. Eric Saade - Manboy
Introt låter som bakgrundsmusiken till ett spökhus på tivoli, och när refrängen kom igång skrattade sambon så att han vek sig dubbel i soffan. Refrängen låter som något från en manlig strippas repertoar, man förväntar sig nästan att han ska rycka av sig brallorna och spanka sig själv. Det hela förstärks av dusch-avslutningen med knäböjandet. Försöker han säga något? (Jag vill tillägga att jag inte har något emot homosexualitet alls.)

Sammanfattning: Mina damer och herrar, jag föreslår att vi alla, med omedelbar verkan, slutar betala TV-licensen. Vad ska regeringen göra? De kan inte bötfälla varenda en av oss, de blir helt enkelt tvungna att skrota skiten.