Elena är en snygg high school-tjej som förälskar sig i den mystiske Stefan. Han besvarar känslorna, men deras kärlek är inte helt okomplicerad eftersom Stefan är en vampyr. Han arbetar hårt för att hålla sina "drifter" i schack och för att vara så mänsklig som möjligt, men hans elake och blodtörstige bror, Damon, gör det svårt för honom. Snart sitter Elena fastklämd i ett triangeldrama mellan de två vackra, och livsfarliga, bröderna.

Jag älskade böckerna The Vampire Diaries när jag var typ tretton-fjorton (de skrevs av L. J. Smith) och när jag fick höra att de skulle bli en TV-serie köpte jag alla fyra böcker i snygga nyutgåvor. Det var med en känsla av skräck och nervositet jag satte mig framför TV:n för att se de två första avsnitten. Hade ett gäng hjärtlösa TV-moguler trampat på mitt vackra ungdomsminne i syfte att tjäna stålar? Men jag blev glatt överraskad, måste jag säga. Skådisarna gör ett helt acceptabelt jobb, och killen som spelar Damon är bäst, klart seriens stjärna. Karaktärerna känns väl skrivna och trovärdiga, replikerna är bra om än lite larviga emellanåt, bakgrundsmusiken funkar och serien har en skönt tonårskuslig atmosfär. Och tack och lov har serien tagit tillvara på de gamla vampyrmyterna: de måste bli inbjudna för att kunna gå in i folks hus, de tål inte solljus såvida de inte har sina magiska ringar (ja, jag vet inte), de kan läsa och manipulera folks tankar och de kan förvandla sig till dimma. Som ett gammalt fan av vampyrgenren är detta en fröjd att se.

TV-serien "The Vampire Diaries" är kanske inte det bästa jag sett i tonårsserieväg, men jag kommer definitivt att ge den en ärlig chans.