Daniel är en ung pojke i 50-talets Barcelona. Hans mamma har nyligen dött och hans far, en sorgsen bokhandlare, tar med sonen till De bortglömda böckernas gravkammare, en hemlig plats i Barcelona där de titlar och författare ingen längre minns eller bryr sig om hamnar. Där hittar Daniel den mystiska boken "Vindens skugga" av Julián Carax. Boken förhäxar honom djupt och han bestämmer sig för att ta reda på mer om författaren. Men någon annan är tydligen också intresserad. Och varför försöker denne någon med alla medel, inklusive våld och brott, utrota alla spår av Carax? Daneil börjar göra efterforskningar och snart upptäcker han att hans eget liv mer och mer börjar likna den märklige Caraxs. Samtidigt förföljs han av en brännskadad man som påstår sig vara Djävulen själv och en poliskommisarie som även han skulle kunna vara den Onde, och bägge två är fast beslutna att stoppa pojken i hans sökande.

Vad säger man när man sitter där efteråt, alldeles omskakad efter att ha läst en fantastisk bok? "Vindens skugga" gav mig en underbar känsla när jag började läsa den, en känsla som alla bokläsare känner igen: den där hjärnan hoppar till inför sidornas ord och ropar "Mat! Riktig, honest-to-God mat!" Man förlorar sig i ett dimhöljt, sagoliknande Barcelona fyllt med fängslande figurer (av vilka man nog minns Daniels vän Fermin bäst), och sen kommer den där andra känslan: "Hoppas det aldrig tar slut".

Boken är en deckare för bibliofiler, ett mysterium som skapat för alla oss som skulle kunna förlora oss i De bortglömda böckernas gravkammare för evigt utan att sörja. Historien är en vacker saga fylld av sorg, magi och skönhet. Men den stora stjärnan är språket. Ruiz Zafóns språk trollbinder en, får en att skratta högt och ofta, rör vid ens innersta vrå och det är inte förrän man stänger igen boken som man upptäcker att ens hjärta är stulet. Kombinera sedan det med ett otroligt persongalleri och man har en underbar bok att bita i.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article6008980.ab

Och nu fortsätter listan, som fortfarande inte är i någon särskild ordning.

6.

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article5756317.ab

Jag har aldrig varit ett fan av fröken Gynning. Tyckte mest att hon verkar vara ett skrikigt våp. Men så läste jag ovanstående artikel och..... ja, vad säger man? Det är fan synd om henne. Hon verkar ha gått på varenda idiotisk grej som finns gällande hur en kvinna "ska" eller “bör” se ut. Vad är liksom "den perfekta kroppen" för något? Är det den där hårdretuscheringen som Cosmo skyltar med på omslagen?

Å andra sidan, finns det någon som på allvar lyssnar på henne? Det här är bruden som i sin förra bok berättade om hur hon bajsade på sig inne på Harrods i London. Jag kanske blir skrämd i onödan. Förhoppningsvis kommer folk att rycka på axlarna åt det här med pillerna också.

Men ändå finns där en liten krypande rädsla utmed ryggraden.... Brrr....

5.

http://www.aftonbladet.se/wendela/art.

Bakgrunden till ovanstående dumheter är en man vid namn Ragnar Bengtsson. Han vill försöka få fram bröstmjölk (jo, män har mjölkkörtlar de också) för att kunna amma framtida barn, och skapa diskussion gällande barnaskötandet idag. Fy fan vad provocerande, verkar vissa tycka.

Ett perfekt exempel på hur även män förlorar när könsrollerna ser ut som de gör. Han är rädd för att få stryk på krogen. Sura typer, moraltanter och andra drägg blir arga/rädda. ”Hjälp, en MAN vill kunna ta hand om ett barns matbehov! VÄRLDENS UNDERGÅNG!!” ”Onaturligt” muttrar en del, men om han ändå har mjölkkörtlar så är det väl hur naturligt som helst? Han genomgår ju ingen förändrande operation, han bara använder vad han redan har.

Och vad betyder förresten det där att ”jämställdheten har gått för långt”? Vadå, ska man inte omsätta idéerna i praktik? Hur kan förresten jämställdhet gå för långt? Om de menar en övergång till ett matriarkat där män trampas på så är det liksom inte jämställdhet längre, och då har den inte gått för långt. Men vissa blir tydligen så sjukt rädda för människor som prövar något nytt att de hellre vill bli av med rösträtten, kedjas fast vid spisen, bli behandlade som andra klassens medborgare etc. i ren protest. Du, pucko, det finns en massa skitländer du kan flytta till där dina drömmar hade blivit verklighet. Vi civiliserade, toleranta människor kan stanna här.

4.

http://www.aftonbladet.se/wendela/rel.

Människan, skapelsens krona och allmänt ansedd som den mest intelligenta varelsen på planeten, har lyckats skapa ett samhälle som får unga män att tänka med kuken. ”Höhö, coolt, nu ska jag smitta ner ett gäng oskyldiga tjejer med sjukdomar för jag är så fett manlig, höhö.” För det vet ju alla att tuffa killar inte använder kondom. Lustigt förresten hur den där tuffa manligheten totalt försvinner när den konfronteras med en bit latex. Undrar om de skulle säga samma sak om HIV. ”Åh, fett mannen, du har fått en obotlig sjukdom som kommer ge dig en smärtsam, skitjobbig död såvida du inte får tag i speciella, svindyra mediciner. You go!”

Kondomer fucking rules!

3.

http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article5286458.ab

Wow. Nu blev man lite nervös här. Enligt den här artikeln kommer min kille att lämna mig om han får för snabbt och enkelt sex, så därför ska jag hålla på mig under hela juni.

Sådant här förbryllar mig. Hur hände detta? Var finns den där Pandora-asken som började spy ut gammal tantmoral för ett tag sedan? Jag tycker att jag ser den överallt. Och hur deprimerande är den inte? Vi ska alltså vara "fina flickor”, spela svårfångade och vägra killar sex - till största delen bara för att. Och om vi inte gör det så kommer killarna att bli uttråkade, betrakta oss som KK's och dra vidare. Härligt mansförnedrande, eller hur?

"Könsrollerna finns vare sig vi vill det eller ej". Vilket skitsnack. Könsrollerna är inte något levande väsen som vi måste dras med, vi har själva skapat dem och därför kan vi själva göra oss av med dem. Vad betyder förresten det där om att "hitta ett annat synsätt på sex och säga ja till romantik." De går alltså inte att kombinera? Och vad menas med romantik? Vad romantik är finns liksom inte hugget i sten någonstans.

När jag var liten fick jag lära mig den där klyschan "Snälla flickor kommer till Himlen, stygga flickor kan gå hur långt som helst." Jag förstod den inte riktigt då, men det ligger faktiskt något i det när man tänker efter.

Om en kille för övrigt hade dumpat mig för att det var för enkelt att ha sex med mig hade jag knappast sörjt eller sett det som en större förlust.

2.

http://www.metro.se/2009/05/13/98510/tabyflickor-pa-latte-och-shoppinglage/

Stockholmare är genier, och politiskt korrekta. Vem kom på den här idén egentligen? Och ännu viktigare, hur fick de igenom den? Det låter som ett kasst skämt någon drog till med på komunhuset när man diskuterade sommaraktiviteter för ungdomar. Girl and the city..... suck.

Vi kan tala länge om vilken uppfuckad kvinnosyn folk har, men jag ska inte vara surtantsfeminist idag. Istället ska jag vara kreativ och komma med en egen idé: ett sommarläger för pojkar. Vi tar de anmälda (pojkar i 11-årsåldern) och skickar ut dem i skogen en vecka. Där får de springa runt med granater fastspända kring midjan, dricka massor med öl, rapa ikapp, slåss, klia sig i skrevet och dra dåliga skämt om tjejer. Vi kan kalla det "Ramboy". Fy fan vad smart jag är.

Men allvarligt talat, latte... Vilka tjejer i den åldern dricker kaffe överhuvudtaget? Ge dem en cigg också när ni ändå är igång. Men vänta! Snilleblixt! Det här är ju stockholmsflickor vi pratar om. Och det ska ju böjas i tid det som krokigt ska bli... Lägret är kanske rent av ett toppentillfälle att snabbutbilda flickorna i att vara dryga stockholms-lattebrudar, med enorma solbrillor, en lika enorm handväska dinglande från handleden och sjukt dålig attityd mot andra människor. Hell yeah, jag tror jag börjar fatta poängen med det här lägret, lysande initiativ från komunen.

1.

http://www.aftonbladet.se/wendela/art.

Min första reaktion på ovanstående artikel var mer eller mindre: ”Va? Finns ”Miss Universum” fortfarande?” Kan någon föreställa sig en mer omodern, förlegad grej? För att inte tala om onödigt slöseri med pengar mitt i en finanskris. När var sista gången någon brydde sig om den där tävlingen? För att låta som en modebloggare så känns det hela väldigt 1990-tal, något från den tiden då Pamela Anderson var skönhetens gudinna och varenda jävel skulle ha plastikoperationer. Lägg ner skiten! Ingen bryr sig, och vinnaren kommer inte få mer än en liten notis på sidan 13 i Aftonbladet eller något.

Nästa tanke är: ”Stackars tjej.” Man kan tydligen inte behaga folk, man får skit vare sig man är tjock eller smal. Och arrangörernas försvar är ju både skrattretande och med ett stänk av rastänk, vilket är skitläskigt. Vissa människor har helt enkelt rejält skinny kroppar utan att det är ett problem rent hälsomässigt och vissa är rundare, sådan är naturen. I detta fall vet vi inte exakt hur det ligger till. Å andra sidan kanske det kvittar, poängen är att det är en skönhetstävling och revben kommer aldrig att bli sexiga (hoppas jag).