På rue de Grenelle 7 i Paris bor ett gäng tjusiga, rika familjer som alla bevakas och servas av portvakten Renée: en sur, medelålders dam som mycket noga gömmer det faktum att hon är rysligt intelligent och välbeläst. Portvakter kan ju liksom inte läsa Tolstoj, hur skulle det se ut? I huset bor även den tolv år gamla Paloma, en överbegåvad flicka som beslutat sig för att begå självmord på sin födelsedag. De två lever sina liv ovetande om varandra och skriver dagbok om hur mycket de avskyr folk i allmänhet, ända tills den tjusige herr Ozu flyttar in i huset och förändrar tillvaron för alla...

Det finns en teori inom litteraturvetenskapen som säger att vi inte läser böcker som de är, utan att vi läser dem som vi själva är. Böckerna blir en spegel i vilken vi skådar in i oss själva och ser våra åsikter, erfarenheter och tankar. Detta blir väldigt tydligt i Igelkottens elegans. Det är en tung bok att ta sig igenom då den i princip helt består av filosofiska funderingar i form av Renées och Palomas dagboksinlägg, som för en inte så filosofiinsatt läsare mest verkar sjukt bittra, sura och nedlåtande gentemot de flesta människor de möter. Visst är det trevligt att få grunna på frågor om livet, universum och allting i en bok, men tankarna och resonemangen de två figurerna nedtecknar påverkar mig inte och jag känner mig inte som en smartare människa efter att ha läst boken. Under större delen av den var jag hela tiden nära att ge upp då det mer kändes som en filosofisk facklitterär bok snarare än en roman, men sen kom då slutbiten som blev förvånansvärt vacker och fin, och som gestaltas i herr Ozu. Han är för övrigt bokens enda riktigt sympatiska karaktär och kommer som en frisk fläkt mitt i detta åh så franska vemod. Visserligen kommer han inslagen i en lite småunken förpackning av exotism och mysrasism, men man kan för fan inte få allt här i världen. Vad vi har är alltså en bok med ett väldigt högtravande och krångligt språk, en knappt existerande handling eftersom allt mest kretsar kring funderingar kring världens skönhet och hur folk är idioter, men med ett väldigt fint och ganska oväntat slut. Själv kände jag mig lite förolämpad som läsare, men det kan ha att göra med att jag är en sån som Renée och Paloma skulle se som en idiot. Varför vet jag inte, men så är det säkert. Vad titeln syftar på begrep jag inte riktigt, men det förklarades lite flyktigt någonstans. Läs och se om du fattar, jag inväntar rapport.

 

Linda

14 december 2010 11:44

Jag såg filmen för inte så länge sen, och då sa Paloma att Renée var som en igelkott. Tror nästan att de menar att hennes elegans är gömd under det hårda skalet hon har, men att den kommer fram mer och mer när herr Ozu börjar uppmärksamma henne.

http://baadanka.blogg.se

 

emelie

20 januari 2011 23:54

jag älskar den här boken, språket är ju genialiskt, så poetiskt, vad som är så svårt med språket förstår jag inte tyckte bara det var en kul hjärngympa att läsa lite mer genomarbetad text som inte är ren fakta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Hej Internet. Jag är en högstadielärare. Jag har jobbat i två år snart och kan ärligt säga att jag älskar mitt jobb. Jag älskar den kreativa sidan av det, jag älskar att jag får betalt för att babbla om och engagera andra i sådant som intre...

Jag anser mig inte vara en kultursnobb. Jag har en iPod full med musik som många inte skulle tycka är det minsta cool, jag älskar tecknat och har vid flera tillfällen begått ett av de största brotten mot god litteratursmak (läst Harlequin-romaner). M...

  En mystisk man vid namn Jack bryter sig in i ett hus en mörk natt och mördar en hel familj. Den ende som klarar sig är familjens bebis som, genom en serie händelser, hamnar på den lokala kyrkogården där spökena får ta hand om och uppfostra honom...

  Daniels förhållande till sin tvilingbror Max har aldrig varit särskilt starkt. Därför blir han mycket förvånad när han får ett brev från brodern som ber honom komma till en avlägsen, isolerad kurort i Schweiz vid namn Himmelstal. Max är där t...

    Sally, en liten flicka på tio år, blir skickad tvärs över landet för att bo tillsammans med sin pappa i ett gammalt kråkslott han håller på att restaurera. Huset är kallt och kusligt och Sally är inte alls nöjd med att bo där eller med pappa...