Alla inlägg den 21 november 2010

Av Elli - 21 november 2010 15:16

Det finns dårar som tror att Harry Potter-böckerna egentligen handlar om gaykärlek mellan unga pojkar, och det finns de som tror att Sagan om ringen egentligen är en allegori över andra världskriget och atombomben. Vi skrattar åt dessa tokigheter, men vissa liknande teorier har fastnat i det kollektiva litteraturmedvetna och lärs ut som sanning. Till exempel...


6. Vildmarken av Upton Sinclair


 


Vad alla tror att den handlade om

Den här boken ligger troligen till grund för en minskning i antalet fall av magsjuka under början av 1900-talet, och säkert också till en hel del beslut om att bli vegetarian. Det är en avslöjande bok om hur det egentligen gick till i den amerikanska köttindustrin och den skapade skandal när den publicerades. Folk blev upprörda över de äckligheter som avslöjades, som att det inte var förbjudet att skyffla upp inälvor och koskit från golvet, packa ihop det och kalla det korv. President Roosevelt stiftade nya lagar angående kötthantering som en följd av det hela, trots att hans kött troligtvis kom från djur han hade slagit ihjäl med en klubba (han gillade att jaga).


Vad den egentligen handlade om

Sinclair ville inte skriva en bok om kötthantering och säkerhet i slakthus. Han var mer intresserad av att höja arbetarnas standard och få Amerika att omfamna socialism. Han jobbade incognito som köttpackare i flera veckor och såg de förfärliga förhållanden i vilka arbetarna slet, och detta gällde även små barn. Arbetet var hårt och osäkert p.g.a livsfarliga maskiner och korruptionen bland cheferna var utbredd. Vid ett tillfälle i boken trillar en arbetare ner i en köttkvarn och säljs som ister, men folkets reaktion var alltså inte "åh den stackars arbetaren" utan "ÅHFYFAN, det kan finnas människofett i istret!". De såg helt förbi den sociala misären och fokuserade istället på de osanitära förhållandena. Det hjälpte inte heller att Roosevelt ansåg att Sinclairs socialistiska åsikter var bullshit. Sinclair försökte bli invald i kongressen två gånger, men misslyckades. Killen skulle ha gått till val under parollen "inget mer skit i hamburgarna", det verkar ju ha kunnat fungera.



5. Fahrenheit 451 av Ray Bradbury


 


Vad alla tror att den handlade om

Det är den definitiva anticensur-boken, en där regeringen förtrycker folket med bokbål istället för Storebror. Amerika har blivit en nation av idioter där fritt tänkande förbjudits för samhällets bästa, och brandmännen startar bränder istället för att släcka dem. Varenda läsare har alltid tolkat det som en varning för farorna med en statlig censur, och det är väl inte så svårt att fatta eftersom den handlar om bokbränning (dock brinner tydligen papper vid 450 grader Celsius, inte Fahrenheit för då krävs 842 grader).


Vad den egentligen handlade om

Bradburys rädsla var inte att regeringen skulle ränna runt i biblioteken med tända tändstickor. Han ville istället varna samhället för den destruktiva kraft som finns i... wait for it... TV. Han ansåg att TV var skräp som pressade ihop information till värdelösa faktoider och att den bidrog till samhällets krympande förmåga att hålla igång koncentrationen. För att vara en sci-fi-författare som förutsåg flatscreens, bankomater och virtual reality så hatade han verkligen ny teknologi. Han gillade inte Internet heller och ska ha sagt till Yahoo! att de kunde dra åt helvete. Han äger nog inte en dator. Men det som måste göra honom mest förbannad är hur folk än idag struntar i hans åsikter och menar att boken visst då handlar om censur, precis som tjuriga barn. Faktum är att en student vid en föreläsning Bradbury gav vid UCLA ställde sig upp och sade att författaren hade fel i tolkningen av sin egen goddamn bok. Bradbury lämnade salen.


4. Fursten av Niccoló Machiavelli


 


Vad alla tror att den handlade om

Om du någonsin hört en makthavare kallas "machiavellisk" så kanske du fattade att det inte var en komplimang. Det är helt tack vare den italienske diplomaten Machiavelli, en kille som var så kass att hans namn blev en förolämpning som betyder "ond, omoralisk tyrann". Napoleon och Stalin hade honom som förebild och den italienska maffian anser honom vara organisationens fader. Allt detta p.g.a Fursten, en politisk avhandling skriven åt Lorenzo di Medici om hur han skulle bete sig för att vara ett ännu större as än han redan var. Boken myntade idén om att det är bättre att vara fruktad än älskad och är lika delar fruktansvärd och briljant i sin beskrivning av hur man kan styra samhället som ett datorspel.


Vad den egentligen handlade om

Machiavelli var sin tids Internet-troll. Istället för att ha legat bakom Gambino-familjens brottslighet propagerade han för fri republik, vilket kan läsas i en liten text som kallas allt annat han någonsin skrev. Anledningen till att Fursten överlevde tidens tand är att den är kort och gör folk förbannade, och det är ett bra sätt att hamna på bestseller-listorna. Synd bara att det inte är en bra idé då det är meningen att den ska läsas inom en viss kontext. I detta fall handlar kontexten om att familjen Medici, alltså de han skrev siott lilla kärleksbrev till, var samma personer som bröt bägge armarna på honom för hans skriverier om en fri regering. Han arbetade för den florentinska regeringen innan Medici dök upp, torterade honom och skickade honom i exil. Det var under den tiden han skrev Fursten (troligtvis med skakig handstil). Och helt plötsligt får boken en annan dimension - den av bitande sarkasm. Men under en lång tid trodde alla att han försökte fjäska sig tillbaka till makten i Florens med sin bok, trots att han efter att ha skrivit den gick raka vägen tillbaka till att skriva om hur ballt det är med republik. Snacka om att det var synd om den här killen.


3. Alice i Underlandet av Lewis Carroll.


 


Vad alla tror att den handlade om

Alla som växte upp under 60-talet vet vad den här boken handlar om. Lilla Alice tar en "trip" ner i ett hål och hamnar på en magisk plats där djur pratar med henne. Hon äter svampar som gör att allt ändrar storlek, hon träffar en överstimulerad vit kanin och en rökande mask. Jepp, Alice i Underlandet är sagovärldens största knarktripp, en tripp som inspirerade Beatles och Jefferson Airplane. Man kan tydligen fortfarande få tag i syrapiller med Cheshire-katten tryckt på dem.


Vad den egentligen handlade om

Som jag redan har skrivit om på den här bloggen var Lewis Carroll en äkta tönt. Hans riktiga namn var Charles Lutwidge Dodgson: präst. ultrakonservativ och professor i matematik. Han skrev boken under 1860-talet, en tid då det mest radikala som inträffade på universiteten var komplex matte. Låter kanske oskyldigt nog, men Carroll trodde att det skulle leda rakt åt helvete. Just det, den mest knarkade boken någonsin som lett till tusentals syratrippar skrevs av en hypertönt med de nördigaste skäl man kan tänka sig. Det är egentligen en satir över modern matematik. Carroll/Dodgson var old school när det gällde matte och lärde ut från en två tusen år gammal textbok, men nu kom plötsligt en massa unga dumskallar med idéer som "imaginära tal" och annat flum. Helgalet! Hela idén med kvadratroten ur -1 och sånt var absurd, ungefär som något man hade kunnat komma på om man var hög som ett hus på droger. Så han skrev en bok som följer den abstrakta matematikens lagar, helt enkelt för att visa upp den fullkomliga stolligheten i det. Alice är alltså den kloka, gammaldags matematikern som försöker behålla vett och sans i en värld full av knäppgökar som opererar efter den postmoderna algebrans regler. Så om du vill åka till Underlandet på riktigt behöver du inte knark, bara en resa till Christ Church College i Oxford, där Carroll jobbade.


2. På drift av Jack Kerouac


 


Vad alla tror att den handlade om

Innan hippies fanns beatniks. Det var pseudo-intellektuella typer i svarta polotröjor, pipskägg och baskrar som ockuperade stans coffee shops, spelade bongotrummor och skrev urusel poesi. Jack Kerouac och hans halvbiografiska roman På drift bär ansvaret för varenda en av dem. Den handlar om Kerouacs och hans kompis resa genom Amerika på väg bort från det tråkiga konformistsamhället mot en mer hedonistisk livsstil med sex, droger och jazz. En riktig bibel för en beatnik, alltså, men inte bara för dem. Även Jim Morrison och Bob Dylan sägs ha gillat boken.


Vad den egentligen handlade om

För det första så hatade Kerouac beatniks. Han tyckte de var ett gäng falska posers. Om man ville vara en del av beat-generationen hade man liksom missat poängen. Att vara beat innebar att vara nedslagen av samhällets förväntningar och krav och att kämpa för att hitta sin plats i världen. Vad gäller hans tid På drift så hatade han den också. Det framgår tydligt att han gav sig av för att leta efter svar men att han inte hittade några. Visst, han hade en del kul, men det blev gammalt och tråkigt väldigt fort, och när han kom tillbaka hem ville han bara lägga den tiden bakom sig. Men icke, istället blev den sidan av honom hyllad och tjatad. Kerouac var för övrigt lite konservativ av sig och ville inte veta av att vara inspiration för någon kulturell revolution. Förresten skrevs boken under 50-talet, så alla trodde att han skrev om samtida händelser, men bokens handling utspelar sig tio år tidigare. Han skrev alltså inte ens om den era han ska ha format.


1. Så talade Zarathustra av Friedrich Nietzsche


 


Vad alla tror att den handlade om

Nietzsche är rätt känd som den store filosof han var, men kanske ännu mer känd för de människor han inspirerade - som Ted Bundy och Hitler. I den här boken myntade han uttrycket "Gud är död", rantade om hur han avskydde traditionell moral och om hur en mästarras skulle komma en dag och ställa världen till rätta. Han talar om "supermannen" som den rättmätige härskaren och "det lysande blonda odjuret" och alla som någonsin läst historia fattar nog vart den tanken ledde. Hitler, som annars kanske bara hade gått till historien som en till fjant som inte fixade sina studier, läste Så talade Zarathustra och bestämde sig för att göra något mer av sitt liv. Senare delade han ut gratisexemplar av boken till sina soldater och arrangerade ett stort, dyrt live-framträdande av boken som han kallade Förintelsen. 


Vad den egentligen handlade om

Om Nietzsche själv inte hade varit upptagen med att vara död hade han nog haft en del att säga om Hitlers tolkning av hans bok. Den orsakades nämligen främst av att Nietzsche hängde med helt fel sorts människor: nämligen hans syster Elizabeth och hans kompis Richard Wagner (ja, kompositören), som båda var benhårda nazister. Efter Nietzsches död ärvde hans syster rättigheterna till hans verk och hon satte genast igång med att skriva om dem så att de fick en undertext som löd "döda alla judar". Det hjälpte inte heller att Nietzsches tankefackla plockades upp av filosofen Martin Heidegger som var, just det, nazist. Faktum är att Nietzsche hatade antisemiter, han t.o.m vägrade att komma på sin systers bröllop eftersom hon gifte sig med en nazist, och han skrev vid ett tillfälle att "antisemiter borde skjutas". Det var systern som fixade till förvirringen kring "det blonda odjuret" som gjorde gällande att det handlade om arier. Nietzsche pratade egentligen om lejon. "Supermannen" är för övrigt inte alls en renblodig, germansk muskelman, utan helt enkelt en människa som har insett att moral och värderingar är subjektiva och som reser sig över allt för att finna sin egen bild av världen. Det där passar inte så bra ihop med att blint följa en enda snubbe som har fått för sig att hata en specific ras. Once again, mr Hitler, you fail.

Presentation

Gästbok

Fråga mig

5 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< November 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Google


Skapa flashcards