För ett litet tag sedan stod det att läsa i kvällspressen om en SD-anhängare som blivit överfallen av några läskiga typer som ristade in ett hakkors i hans panna. Detta är givetvis fruktansvärt och vidrigt oavsett vilka politiska ståndpunkter man råkar ha och jag tyckte verkligen synd om killen ifråga.

Det var bara ett problem: allt pekar på att det var han själv som ristade in det där hakkorset.

När min kille läste den här artikeln fullkomligen skrek han av skratt och jag visste knappt själv hur jag skulle reagera. Inte ens fyrtiotalsnassarna var så här dumma i huvudet! Vad skulle liksom det där leda till, fler röster till SD? Någon sorts sympatipoäng? Sympati och medkänsla är förresten vad den här killen kommer att behöva, för gissa om han kommer att få stryk om det där inte läker ordentligt. Föreställ er en kille som går runt med ett hakkors inristat i pannan i Malmö, ujujuj.

Jag känner honom inte och det faktum att han är SD:are gör honom inte nödvändigtvis till en ond människa (bara dum och kortsynt). Men jag hoppas att han får dras med ett rosatonat ärr i pannan resten av livet, som en självförvållad idiotvariant av nummertatueringarna judarna fick i koncentrationslägren. Hur kommer det egentligen att gå nästa gång han sitter i en jobbintervju? Eller försöker stöta på en snygg tjej på krogen? Hoppas hans älskade SD var värt det.

Hrm, nej, det vet vi ju alla att de inte är.