Att vara kvinna och kreativ sög rätt hårt i det förflutna, något som den excentriska Beatrix Potter fick erfara. Allt hon förväntades göra var att gifta sig rikt och gå på teparties, men så ville inte hon. Hon växer upp i en rik överklassfamilj från London och har redan som liten en väldig förmåga att hitta på historier. Vid den högaktningsvärda åldern av 34 har hon fortfarande inte gift sig, men hennes historier har börjat publiceras och blir genast bestsellers. Beatrixs familj har svårt att begripa hur hon kan föredra att hitta på larviga barnböcker framför den brittiska stelhet och tristess societén kräver, men så går det väl när man råkade heta Beatrix Potter, kvinnan bakom Pelle Kanin.

När jag hittade den här filmen var jag tvungen att se den. Det lät bara för gulligt för att låta bli, och trots att jag själv aldrig läste Pelle Kanin (Peter Rabbit) så har figuren en viss betydelse för mig då min mamma hade en teservis med motiv från böckerna och ja, den var bedårande. Så hur var filmen då? Helt okej, kan jag väl säga. Den är väldigt vackert filmad och lantmiljöerna som dyker upp då och då är slående vackra sådär som bara brittisk natur kan vara. Manuset är helt okej och skådisarna gör bra ifrån sig, men något som slår en redan från första minuten är Renee Zellwegers sätt att läsa replikerna. Hon är en bra skådespelerska och har inlevelse, men hon går igenom filmen med den mest överdrivna överklassbrittiska man kan föreställa sig. Hon låter som man gör när man ska vara vulgo-fin i kanten, eller som man gör när man hånar den brittiska överklassen. I övrigt är hon en relaterbar figur, trots sin möjliga galenskap (hon tycker att hennes teckningar rör på sig och hon pratar med dem stup i kvarten). Filmen börjar lite långsamt och man undrar om det någonsin ska dyka upp en konflikt, för allting verkar bara gå strålande bra för Beatrix oavsett vad hon gör. Tursamt nog kommer konflikten ikapp filmen någonstans halvvägs och gör det hela mer intressant. Musiken är väldigt fin den också och har ett tema som fastnar i huvudet. Allt som allt var Miss Potter en väldigt söt och gullig film, precis som man kan vänta sig av en film baserad på en barnboksförfattares liv. Kanske inget man ser om i första taget, men en trevlig film. Som ett teparty med scones.