Ensamstående mamman Lotta har tröttnat på singellivet och bestämmer sig för att leta upp en karl via internet. Bland alla de som svarar på hennes annons väljer hon ut Jonas. När de träffas klickar de genast och han verkar vara den perfekta mannen på alla sätt. Vad Lotta inte anar är den mörka hemlighet Jonas bär på. En hemlighet som får honom att ljuga och gå bakom ryggen på henne, om och om igen. När Lotta till slut får reda på alla kvinnor Jonas har träffat vid sidan av kommer det hela fram: han är inte ett vanligt "otroget svin", han är sexmissbrukare.

Jag hade sett fram emot att läsa den här boken. Det finns inte så mycket böcker om sexmissbruk och att få en titt in i det från en med erfarenhet lät högst intressant. Boken börjar bra, och även om Åsa Hellberg inte är någon strålande författare så fångar hon sin läsare och berättar bra. En sak jag dock inte fattar riktigt är varför nästan varannat kapitel är skrivet i kursiv stil. Först trodde jag att det var för att de var tillbakablickar i Lottas liv som skulle funka som en sidohandling till historien om henne och Jonas, men det verkar det inte vara alls. Rent allmänt måste jag säga att boken tyvärr inte var vad jag hade väntat mig. Istället för intressanta fakta om sexmissbruk fick jag en snyftig historia om Lottas relationsproblem orsakade av jobbiga grejer från hennes barndom. Jag riskerar i den här recensionen att låta som tidernas bitch, men jag undrar lite vart Jonas tog vägen. Det var liksom honom jag ville läsa om och hans beroendeproblem, inte Lottas medberoende och "duktig-flicka-har-fått-nog"-gnäll. Under bokens andra halva är Jonas knappt med, allt handlar om Lottas känslor, ångest och bekymmer för att till slut kulminera i en lååååång utläggning i kvasivetenskaplig psykoterapi där kvinnor sitter i ett rum och gråter tillsammans. Slutet känns alltså, tyvärr, lite mesigt och boken som helhet kan nästan anklagas för falsk marknadsföring.