England, precis efter andra världskriget: landets ekonomi ligger risigt till och den gamla överklassen håller på att försvinna i samma takt som med sina gods och tillgångar. Doktor Faraday, en man av enkelt ursprung, blir av en händelse familjeläkare till den gamla, fina familjen Ayres. Familjen håller envist fast vid det enda de har kvar av sitt tidigare liv i rikedom: det fallfärdiga godset Hundreds Hall ute på landsbygden. Familjens livssituation håller minst sagt på att rasa samman, men det kanske inte är allt som hemsöker dem. Något finns i det gamla huset. Något som verkar vara ute efter de sista resterna av släkten Ayres...

Sarah Waters är en skitbra författare och har skrivit en del helt klart läsvärda historiska romaner (kan t.ex rekommendera Ficktjuven och Att kyssa sammet). När jag hörde att hon hade skrivit en klassisk spökhistoria om hemsökelser på en gammal, ruggig gård ute på den engelska landsbygden blev jag fast besluten att få tag i boken. Tyvärr blev jag en aning besviken. Den som väntar sig en mysig, mörk spökhistoria har kommit fel. Den här boken handlar istället mest om de sociala frågor som dök upp i England efter andra världskriget. Det var början på ett nytt sorts samhälle med snäppet bättre jämlikhet, ett samhälle där adeln och den tjusiga överklassen höll på att försvinna med allas ögon riktade mot sig. Ett samhälle som fortfarande hade klasstänkandet väldigt hårt inpräntat i sig, men som försökte göra sig av med det. Boken är ganska seg och långsam, karaktärerna är förglömliga och ganska ointressanta och jag var nära att ge upp helt efter lite mer än halva boken (som är en riktig tegelsten). Så varför gjorde jag inte det? För jag upptäckte att jag ändå ville veta hur det hela skulle sluta. Det var i grund och botten en mycket bra och intressant historia, och Waters kan verkligen berätta den. Hon är en grym historieberättare, helt enkelt, även om vissa element kanske sviktar. Spökhistorien i det hela har som sagt blivit väldigt betonad i hajpen kring boken, men den finns knappt där. Vad som istället finns är ett drama om social ställning och ett samhälle i förändring, och det är väl inget fel med det.