*****VARNING!***** Om du inte har sett den första filmen så gör det istället för att läsa det här. Jag lovar, du missar inget.

Sarah lyckades mot alla odds ta sig ut ur grottan som enda överlevande, och hamnar på ett sjukhus. Där kommer hon i kontakt med den lokala polismakten som vill anordna en räddningsstyrka till att gå ner i grottan och leta efter eventuella andra överlevande. Problemet är att Sarah har minnesförlust och för att trigga igång minnena drar polisen med henne ner i grottorna. Där nere väntar såklart fortfarande monstren.

Den första Instängd var en grymt bra film som verkligen gav tittaren en känsla av skitläskig klaustrofobi och mörkrädsla (och jag såg den på bio, föreställ er det). Den hade en bra story, dito karaktärer och en oförglömlig slutscen. Så är dock icke fallet med uppföljaren. Ramverket funkar fortfarande: grottorna är asläskiga och monstren gör vad de ska, men innehållet är sämre. Skådisarna är alltfrån halvdana till kassa, och manuset är en helt orimlig "inte klok någonstans"-historia. Man måste ju säga att regissören hållit sig till en av skräckfilmsgenrens starkaste regler: en uppföljare måste vara MER. Mer blod, mer våld, mer monster etc, och jag antar att storyn fick stryka på foten för att man skulle klämma in alla fräna scener med äckliga monster. Men monstren är inte riktigt läskiga längre, tvärtom blir de filmens höjdpunkt och mest intressanta figurer. Grottväggarna har mer att ge tittaren än karaktärerna. Kanske jag har missuppfattat något, hela poängen med filmen är kanske att karaktärerna är oviktiga, att grottorna är den egentliga huvudpersonen och.... Näe, det är fortfarande en dålig film.