Guy Montag är en ganska vanlig man. Han bor i ett hus i ett normalt område med sin TV-tokiga fru och han jobbar som brandman. Men Montag släcker inte bränder, han startar dem. Det som brinner är det mest förbjudna i hans samhälle: böcker. De är numera olagliga i en värld där dumheten har tagit överhanden, där kunskapsutvecklingen har gått från noll till hundra och sedan tillbaka till noll igen. De flesta är nöjda med sakernas tillstånd, men Montags nyfikenhet är för stark och han börjar fundera, ställa frågor och bli allmänt obehaglig. Varför är böcker så dåliga? Har de verkligen alltid varit det? Montag bestämmer sig för att ta reda på mer, alltmedan faran kommer närmare.

Wow. Bara wow. Det här var en så otroligt kick-ass bok! Jag läste 1984 för ett tag sedan och fastnade för den här eftersom den är lite besläktad med Orwells bok: en modern klassiker om en dystopi där kunskap är förbjuden och en ensam myra försöker bekämpa förtryckarsamhället. Men Ray Bradbury är inte Orwell, den här boken är väldigt annorlunda. Hans språk är mycket mer eteriskt och fantasifullt, vackert och poetiskt medan Orwell var mer realistisk och hård. Om Orwell var en mästare med ord så är Bradbury en mästare i bilder. Det är ofta fragmentariska meningar och beskrivningar, men shit vad de tar tag i en. Det är även en mycket aktuell bok nu när man beräknar att läsandet av fysiska, traditionella böcker håller på att gå nedåt och ersättas av läsplattor och/eller TV. Man blir manad att förvalta och "rädda" böckernas innehåll från att försvinna, men samtidigt skänker boken ett intressant resonemang att fundera på, om tidernas gång och kunskapens konsekvenser för samhället och människan, hur den kan leda till så mycket bra och samtidigt så mycket dåligt. Det här var en tung bok som träffar en rakt i magen som en knytnäve, briljant i sin korthet (tog mig en dag att läsa den) och sjukt smart. Läs!

Här följer ett citat ur boken:

"Everyone must leave something behind when he dies, my grandfather said. A child or a book or a painting or a house or a wall built or a pair of shoes made. Or a garden planted. Something your hand touched some way so your soul has somewhere to go when you die, and when people look at that tree or that flower you planted, you're there. It doesn't matter what you do, he said, so long as you change something from the way it was before you touched it into someting that's like you after you take your hand away. The difference between the man who just cuts lawns and a real gardener is in the touching, he said. The lawn cutter might just as well not have been there at all; the gardener will be there a lifetime."