Hellboy är en röd, stor demon som råkade komma ut ur helvetet när nazisterna experimenterade med svart magi för Tredje rikets del. Dock blev han inte det massförstörelsevapen de hade hoppats på, utan han togs om hand av jänkarna som gjorde honom till ett vapen mot den övernaturliga ondska som hela tiden hotar världen, utan att vi människor vet om det. Hellboy har redan räddat världen en gång innan tillsammans med sin kompis Abe (en fiskmänniska) och sin flickvän Liz (pyrokinetiker). Nu måste han göra det igen när en ond alvprins vill starta krig mot hela mänskligheten. Samtidigt smyger Liz med hemligheter och Abe utvecklar känslor för alvprinsens tvillingsyster.

Detta är något så sällsynt som en uppföljare som är bättre än sin föregångare. Jag hade aldrig sett "Hellboy"-filmerna innan, men har alltid varit intresserad av karaktären eftersom jag tycker det är en cool historia. Dessutom är jag ett stort fan av Ron Perlman. Han lyckas perfekt med att göra Hellboy till en älskvärd idiot, en charmig typ med samma intelligens och savoire-faire som en ångvält. Att se honom tillsammans med Doug Jones är för övrigt en fröjd, de har en sjukt bra kemi emellan sig vilket framkommer kanske bäst i scenen där de stupfulla sjunger söta kärlekssånger tillsammans. Guillermo del Toros stil syns även den mycket bättre i den här filmen, hans magiska realism känns väldigt bekant från till exempel "Pans labyrint" med mycket snarlik design på monster och annat fräckt. Det här var en riktigt kul mix av komedi, kärlekshistoria och häftig action med bra oneliners, väl värt en titt.