James T. Kirk är en ung kille som mest verkar gilla att ställa till trubbel. Hans far var en högt uppsatt man inom Stjärnflottan och Kirk går nu själv med där. Som kadett spenderar han sin tid med att flörta med brudar och reta upp superläraren Spock. Plötsligt får Stjärnflottan ett nödanrop från Spocks hemplanet Vulcan och flottans stolthet Enterprise drar iväg för att undersöka saken, med Kirk olovandes ombord. Dock visar det sig snart att de kliver rakt in i en fälla.

Det var med skepsis jag satte mig ner för att se den här filmen, trailerna jag hade sett bådade inte gott. Men... jag blev ändå rätt positivt överraskad. Jag är inte ett lika stort Star Trek-fan som mitt sällskap var, men jag har alltid uppskattat serien. Den är smart, tänkvärd och har grymt bra stories. Men den här filmen är till bredden fylld av det som Star Trek aldrig behövde förut: åksjukeframkallande kameraflygningar, mängder med pang-pang och tillräckligt med blixtrande ljus för att bränna bort synapser från vilken hjärna som helst. Och tyvärr lider filmen även av MTV-syndromet (snabb-så-in-i-helvete klippning med skakig kamera och blinkande ljus som gör att vi inte ser ett smack av vad som händer). Rent estetiskt är filmen snygg och flashig med cool rekvisita, men... goddamnit, Star Trek har aldrig haft flashig, cool rekvisita utan alltid klarat sig med lågbudgetgrejer, vilket enligt mig var en del av seriens charm.

Vad gäller storyn är den snabb och fartfylld, det är lätt att ryckas med i filmen och skådespelarinsatserna är toppen. Den klarast lysande stjärnan här är Zachary Quinto som Spock. Men... WTF, Abrams?! Det är ungefär som om regissören fjuttade eld på en stubin till en fet bomb och sedan tog betäckning, hela Star Trek-världen så som fansen känner och dyrkar den har ställts på ända. Vart går vi härifrån? Kommer Picard och de andra ens att dyka upp i kommande filmer (för fler filmer blir det lika säkert som amen i kyrkan). Och vad hände egentligen med romulanerna? En av anledningarna till att de var läskiga var att de var iskalla, alltid samlade och lugna oavsett vad i sina stela diktaturuniformer. Här har romulanerna förvandlats till punkare med tatuerade ansikten, aggresioner och skinnrockar i ett mardrömsliknande skepp. Jag antar att de förra romulanerna inte var tillräckligt läskiga för den delen av publiken som inte var trekkies.

Så, för att inte dra iväg för mycket, avslutar jag med att säga att filmen var bra. Det var en schysst sci-fi/action-rulle som drog en med sig och var rätt rolig emellanåt också, med sköna skådisar (Leonard Nemoy, for fuck's sake). Men förvänta dig inget fantastiskt om du är trekkie, utan snarare en massa pustande i stil med "Men... men.... what the... alltså... gaaaah!"