Den unge och otroligt vackre Dorian Gray kommer till London i mitten av 1800-talet för att bosätta sig i sin numera döde fars tjusiga hem. Han blir vän med konstnären Basil och den totalt skrupellöse herren Henry. Denne lär Dorian allt om hur livet verkligen bör levas: helt utan respekt för konventioner eller andras känslor och åsikter. I samma veva målar Basil ett fantastiskt porträtt av Dorian, men det är något konstigt med det. Dorian förändras mer och mer till det sämre, och något verkar hända med det mystiska porträttet också...

"Dorians Grays porträtt" är en supercool roman som skrevs av en supercool kille: Oscar Wilde. Han visste allt om hur man bröt mot konvenansen och gjorde folk förbannade, och det har diskuterats huruvida Dorian Gray är ett sorts litterärt självporträtt av författaren. Historien ställer en del intressanta filosofiska frågor: är Dorians handlingar dåliga och onda i sig själva, eller är de onda för att samhällets regler anser det? Filmen var, kort uttryckt, väldigt bra. Ben Barnes är en finfin Dorian Gray och inte så lite trevlig att titta på. Han är snygg, men inte någon Hollywood-hunk utan ser snarare ut som en ängel från en gammal målning. Men filmens stora stjärna är Colin Firth som den genomruttne Henry. Vilken scennärvaro, vilken förmåga att leverera repliker. Allt han säger kan vara coola citat, eller vad tycks om "Conscience is just a more polite word for cowardice." Regin är snygg och häftigt drömlik under vissa scener. Dock kör regissören med lite väl snabba tidsryck då och då, men det är alltid lika spännande och coolt.